Bloggarkiv

Blogg


Ugglorna 2020

23.01.2021 | Sten Vikström 3

Det nya årtiondet inleddes försiktigt i ugglemarkerna.  Under hösten 2019 var pärlugglans höstvandring med 124 pärlugglor den näst sämsta noteringen under de 31 år Sundskogen vid Orres tjänat som mätare. Med så svag trafik kunde man ana att nejden är svagt bemannad under våren.  I dagens Storkarleby kunde 4 pärlugglor hittas häckande i Karleby, medan Kelviå och Ullava hade varsin.  Det kan man kalla minimal utdelning på den holkrundan.  Hösten 2020 kunde 301 vandrande pärlugglor påvisas i Sundskogen, vilket antyder att pärlugglorna så smått håller på att återvända.

Sparvugglan noterades för 18 häckningar och det ingick i snitt 4,7 ungar i kullarna.  Ett svagt resultat, som tangerar noteringen från förra bottenåret 2017.  Svagare kullar än så har bara noterats våren 2000.  Till all lycka fanns det sorkar i markerna på annat håll i vårt avlånga land.  Hösten bjöd nämligen på en jätteöverraskning med 87 vandrande sparvugglor i Sundskogen, vilket slår alla tidigare noteringar med råge !  Tre av sparvugglorna hade försetts med ring i Tammerfors, Kuhmalahti och Multia, vilket betyder att de huvudsakligen kom från Birkaland på 200-300 kilometers avstånd från Karleby.  Sorkstammen i vår nejd verkar tyvärr ta god tid på sig att vända ur bottenläget, annars hade vi haft en fin möjlighet att få in nya sparvugglor ur den här vandringsvågen.  Höstens sparvuggleförråd i nejden uppvisar fortfarande rätt få skogssorkar, men andelen näbbmöss och dvärgmöss har ökat, vilket antyder att sparvugglorna igen börjat intressera sig för det som springer på marken, istället för att jaga fåglar.  Månne inte sorkstammen reser sig rätt snabbt under sommaren.

Slagugglorna reagerade positivt på den ytterst milda vintern och klarade av att hålla formen uppe med 119 häckningsförsök som årsresultat.  I kustregionen var det så sorkfattigt att det inte hände speciellt mycket, men när man avancerade mot Ullava, som i det här hänseendet ligger rätt centralt i holkområdet började man inse att slagugglorna rätt allmänt hittade bl.a. vattensorkar.  Ställvis i exempelvis Toholampi fanns det hyfsade kullar, men genomsnittet för hela det här omfattande holkområdet uppe i de vidsträckta sumpskogarna stannade dock på 1,9 ungar i kullen, vilket är rätt typiskt för ett bottenår.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sparvugglehanen har återvänt hem från jaktturen med en ödla i klorna. 

Då är det verkligt sorkfattigt !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ugglornas häckning 2019

24.08.2019 | Sten Vikström 3

Sparvugglan som är dvärgen bland våra ugglor kom äntligen i vårform 2019.  Efter två säsonger med märkligt skrala äggkullar fanns det nu 7,2 ägg i kullarna.  Även ungkullarna med 6,2 nådde över det långsiktiga värdet för vår nejd.  Märkligt att det här formbeskedet kom först när sorkstammen i nejden höll på att stiga över tröskeln för att säga adjö för den här gången.  Sparvugglebeståndet är dock bara en spillra av det som vi tidigare haft, men så är det även med de gamla granskogarna där den bor.  Nu noterades 18 häckningar mot exempelvis 82 våren 2003 och 55 häckningar så sent som våren 2009.

Det häckande pärlugglebeståndet sjönk från förra året till 55 konstaterade fall.  Även äggkullarna krympte i motsats till sparvugglornas och ungkullarna låg i snitt på 3,5 vilket är ordentligt under det långsiktiga värdet.  Detta berodde på att sorkstammen på fjolårets toppområden hann dala så att 12 av kullarna resulterade i 2 ungar.  Vissa områden som förra året saknade pärlugglor slog ut i blom först nu, men de var dock i minoritet.  Det var främst området kring Larsmosjön som utmärkte sig med flera kullar på 5 ungar.  Under fjolåret saknades häckningar helt på det området.  Årets tre toppnoteringar noterades dock på sedvanligt sätt i Lochteå, samt uppe i höglandet i Ullava och Toholampi där snöperioden är längre vintertid.  Tyvärr är det inte enbart Grönlandsisen som smälter i rekordtakt, utan även snöperioden uppe i Lestidalen hotar att bli kortare i framtiden, vilket kommer att påverka sorkstammen negativt.

Slagugglorna försökte naturligtvis utnyttja slutskedet av sorkcykeln så gott det gick.  Antalet häckningar sjönk i mina holkar från fjolårets 128 till årets 115.  Häckningsutfallet på 2,2 ungar i kullen var aningen sämre än fjolårets, men 211 ungar fick dock ring på tassen.  Med facit på hand är man tvungen att konstatera att sorkcykeln 2017-19 var den svagaste av 2010-talets tre sorktoppar. Det här decenniets enda år med fina ungkullar över 2,5 i snitt infann sig våren 2015.  Sorktopparna mattas av från det vi vant oss vid under tidigare decennier.  Under 1990-talet noterades 4 och under 2000-talet 3 goda reproduktionsår jämfört med 2010-talets enda uppstickare åt 2015.  I mina holkar hittades denna gång 2 häckande kattugglepar och i samband med triangaeltaxeringen av hönsfåglar under sensommaren påträffades en lappuggla med 2 ungar i Kelviå.  En av fjolårets lappugglor hade med andra ord stannat kvar på området, vilket aldrig tidigare hänt under min tid som ringmärkare.

Slagugglans ungar väntar på kvällsbit, men det var bara ringmärkaren som dök upp.

 

Berguvens kräftgång fortsätter.  Vi har under bägge sorktopparna åren 2013-19 deltagit i den nationella ruttaxeringen av rovfåglar med ett taxeringsområde på 20 x 20 km mellan Karleby och Kelviå.  Under denna period på 7 år har vi inte påträffat en enda berguvunge, trots att exempelvis Storkohmo avstjälpningsplats ligger på taxeringsområdet.  Berguvens anpassning ftån råttuv vid avstjälpningsplatser och pälsfarmer till skogsuv verkar misslyckas fullständigt.  De svagare sorktopparna innebär tydligen även sämre tillgång på stora vattensorkar som behövs för att föda upp ungar.  I varje fall verkar den anpassningsprocessen vara omöjlig kustnära i dagens läge.  Uppe i Perho ådal från Nedervetil till Vetil har dock enstaka kullar konstaterats.

I samband med årets riksinventering av berguv i Sverige har man bara konstaterat några bebodda revir i de norra delarna av landet.  Något uppgivet konstaterade man i en veckotidning att berguven av okänd anledning inte längre producerar ungar trots att föda borde finnas att tillgå.  En extrem tolkning som tyvärr även kan passa in för att beskriva dagens situation i Karlebynejden.  Hoppas att norrmännen har sina uvar kvar uppe i bergen och att de fortfarande är friska och krya.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Många ugglor i nejden under 2018

06.02.2019 | Sten Vikström 3

Vi står på tröskeln till en ny vår med ropglada ugglor, för Naturresursinstitutet har i sin sorkprognos hösten 2018 ritat in högkonjunktur i landskapen Österbotten, Mellersta Österbotten och Södra Österbotten. Sorkstammen tilltog under sommaren, men segt var det under våren och ugglorna kom igång med häckningarna väldigt sent och man undrar så smått om Kustösterbotten alls hann med i svängarna.  På vissa fält i speciellt Kelviå, Toholampi och Nedervetil utvecklades åkersorkstammen snabbt och drog till sig stora mängder ugglor, för eländet vi upplevde 2017 hade spritt sig över hela vårt avlånga land.  Ringmärkarna verkar under 2018 ha hittat ugglor från Sydösterbotten upp till Torneådalen, så Naturresursinstitutets karta ska kanske tas med en nypa salt.

Pärlugglor kom jag att ringmärka 827 ex. vilket är det bästa utfallet sedan supertoppen 2002-03.  Häckningsutfallet på 4,1 ungar i kullen når inte riktigt upp till Karlebynejdens långsiktiga medelvärde, men ligger dock snäppet över landets långsiktiga medeltal.  Sammanlagt konstaterades 81 häckningar, men möjligheter finns att klättra uppåt under 2019, trots att Naturresursinstitutet förutspår en krasch i sorkstammen under vintern. Uggleberget i Palo besöktes under hösten av 601 olika pärluggleindivider.

Av Strix-ugglorna kom slagugglan ingen vart under 2017, så det var med stor pondus de nu tog sig an uppgiften, men häckningarna blev väldigt sena och häckningsutfallet på 2,3 ungar i kullen visar att det var rätt utmanande förhållanden uppe i de ensliga skogsmarkerna.  Personligen följde jag med 128 häckningar i Mellersta Österbotten och Kustösterbottens norra delar och lyckades ringmärka 293 ex. Av de häckande honorna hade jag ner 106 i famnen och hittade 67 bekanta fåglar, men jag var tvungen att ringmärka 39 ex. vilket visar att lågkonjunkturen varit tuff, men under 2010-talet har ingen smällkall vinter infallit mellan sorktopparna, så att den radikalt skulle ha skurit ner beståndet. Södra Finlands Strix-uggla dvs. kattugglan påträffades ruvande på en plats, men det blev inga ungar.  Norra Finlands motsvarande Strix-uggla dvs. lappugglan påträffades ruvande på 6 platser, men häckningsutfallet var påfallande klent med 1-2 ungar i de tre kullar som lyckades. I varje fall råder det ingen tvekan om vilken av kattugglesläktets ugglor som är vår " kattuggla ".

 

Så här ser det ut när två ungar är för mycket i lappugglefamiljen.

 

Asio-ugglorna dvs. horn- och jordugglorna hade det bättre förspänt eftersom de kunde utnyttja åkersorkbestånden ute på fälten.  I Kelviå och Nedervetil ringmärktes med gemensamma krafter 28 jorduggleungar i 7 kullar, vilket tyder på 4 ungar i kullarna.  Rätt hyfsat, eftersom landets långsiktiga medeltal är 4,1 ungar.  I våra rovfågelrutor norrom Karleby, där vi strävar till att kartlägga alla rovfågelarters revir konstaterade vi 18 jordugglerevir på ett område som är 20 x 20 km.  Troligen satt där åtminstone 70 jorduggleungar i gräs & ris och väntade på ringmärkaren som aldrig kom.  Inom en radie på några kilometer från Kelviå kyrka påträffades dessutom 8 hornugglekullar som vemodigt pep in sommarnätterna.

Av de morgonpigga ugglorna var sparvugglan en jättebesvikelse, för beståndet reste sig inte ett dyft från bottennoteringen 2017 med 16 påvisade häckningar.  Den verkar leva väldigt trängd av de utmaningar som det moderna skogsbruket levererar.  Den utdragna vårvintern var inte heller till någon välsignelse för arten.  Hoppas att den kan hitta en väg uppåt på nytt under innevarande år.  Hökugglan uppträdde däremot piggt med åtminstone 7 påvisade revir.  För första gången dög även tornfalkholkarna i Karlebynejden, för 4 par hökugglor häckade i dessa lådholkar.  Hökugglorna verkade ha 2-3 ungar i sina kullar.

 

En av uggleårets höjdpunkter var hökugglekullen vid Kankkosträsket mitt i Rödsö.

 

De stora ugglekullarna uteblev med andra ord under uppgångsåret 2018, men vi ska hoppas att Naturresursinstitutet har dålig koll på sorkresurserna i nejden.  Upp som en sol och ned som en pannkaka är hur som helst det som brukar gälla på sorkmarknaden.  Även om det skulle bli pannkaka lär väl en och annan uggla få ring på foten även i våra nejder. Under 2019 kommer säkert även uggleringmärkarna i södra och östra Finland att få känna på ugglor på nytt.

 

 

Page 1 of 41 1 2 3 4 5 6>>