Bloggarkiv

Blogg


685 höstugglor

29.10.2017 | Sten Vikström 3

 

Nattfrosten anmälde sig under den gångna veckan även på bergknallen i Sundskogen, där det blev dags att avsluta den trettionde säsongen tillsammans med vandrande höstugglor.  Lågvattenmärket i sorkbestånden passerades under våren, vilket medförde att ugglorna igen uppvisade ett större intresse för Österbotten.  Av de 685 ugglor som kunde påvisas var 653 pärlugglor, 18 sparvugglor, 13 hökugglor och 1 jorduggla. Kustområdet i Mellersta Österbotten lämpar sig ypperligt för den här aktiviteten, för av de 1294 ringmärkta pärlugglor som finns noterade i ringmärkningscentralens databas (28.10.2017) för innevarande år är c:a 50 % ringmärkta i Sundskogen.  Priset man hamnar att betala var denna gång 52 mer eller mindre utvakade nätter, men det går bra, bara man klarar av att ändra sina sömnrutiner på ett vettigt sätt.

Inför höstsäsongen verkade utgångsläget rätt utmanande för det hade endast ringmärkts några hundra pärlugglor i Finland under häckningssäsongen.  Sorkbestånden i Norra Finland och Österbotten var helt utslagna.  Södra Finland upplevde en topp under hösten 2016, men på snöfattiga områden verkar sorkbestånden inte " konserveras " så att en sorkspecialist som pärlugglan skulle kunna prestera ordentliga kullar på vårkanten.  Tyvärr ett välkänt fenomen även här på den snöfattiga västkusten.  Det verkar som om Nastola kommun i Päijänne-Tavastland med 12 ringmärkta pärlugglor skulle toppa statistiken i Södra Finland.  Man får nog rikta blickarna mot Norra Karelen där Polvijärvi (44 pärlugglor), Liperi (17) och Joensuu (15) toppar statistiken, samt Norra Savolax där Pielavesi (37), Maaninka (16) och Kaavi (16) toppar på motsvarande sätt.  Naturresursinstitutets färskaste sorkprognos bekräftar att bl.a. just Norra Savolax upplever en sorktopp denna höst, medan Österbotten är på stigande.  Södra Finland är utslagen och norra Finland ligger fortfarande i dvala.

Med så få ringmärkta ungar i Finland var det givetvis som att leta efter en nål i en höstack.  Nålar har jag aldrig letat efter, men jag kände på 653 par tassar och kom fram till att 9 unga pärlugglor var försedda med ring, varav ringmärkningsuppgifterna för 7 har blivit inmatade i ringmärkningscentralens datasystem fram till den 28.10.

  • 04.09.   CH 117.310 ringmärkt i Kelviå  (Sten Vikström) - flugit 14 km W
  • 04.09.   CH 064.828 ringmärkt i Tammerfors (Tapani Kaunisto) - flugit 238 km N
  • 25.09.   CH 117.309 ringmärkt i Kelviå  (Sten Vikström) - flugit 14 km W
  • 28.09.   CH 058.344 ringmärkt i Siikalatva (Antero Autio) - flugit 141 km WSW
  • 28.09.   CH 117.902 ringmärkt i Pielavesi (Kalevi Rutonen) - flugit 203 km  WNW
  • 28.09.   CH 114.970 ringmärkt i Pielavesi (Kalevi Rutonen) - flugit 196 km WNW
  • 09.10.   CH 111.681 ringmärkt i Nilsiä (Janne Taskinen) - flugit 254 km WN

Bägge ungarna i Pielavesi hade ringmärkts samma dag den 04.07. men trots att de inte var syskon, hade de följts åt till Karleby.  Ugglorna från Kelviå är syskon, som dock vid olika tidpunkt besökt Sundskogen. Ett par äldre ugglor ringmärkta som ungar i Ylitornio 11.05.2014 (Jorma V. A. Halonen) och Kuusamo 01.07.2015 (Jyrki Mäkelä) noterades även och påminde om den gångna fina sorktoppen i Norra Finland. Unga ugglor är dock speciellt oroliga, för många av dem verkar ha lämnat Norra Savolax trots att sorktoppen infaller först denna höst och där har man i regel ett snötäcke på minst 60 cm, som garanterar sorkar även inför häckningen.  I Österbotten är sorkförekomsten på stigande, så det är naturligtvis förnuftigt som ung uggla ett etablera sig här, för då kan man i bästa fall producera två ungkullar efter varann på samma område.  Många ugglor återkom till Sundskogen för ett andra besök, vilket antyder att Österbotten är attraktivt denna höst, men en klar logik gäller dock enbart  för en teoretisk genomsnittsuggla.  Ett stort antal unga pärlugglor är så oroliga att de direkt försvinner vidare och i 8 fall har de tills vidare sänt hälsningar till mig via andra ringmärkare.  I ett fall var en pärluggla på nytt i nät i Korsnäs redan följande natt efter sitt besök hos mig i Sundskogen !

  • 18.09.   Luvia  (295 km SSW - Sampo Laukkanen) - Sundskogen 11.09.
  • 24.09.   Korsholm, Valsörarna (114 km WSW - Ismo Nousiainen) - Sundskogen 13.09.
  • 28.09.   Korsholm, Valsörarna (114 km WSW - Pekka Peurta) - Sundskogen 11.09.
  • 08.10.   Korsnäs  (153 km SW - Jussi Judin) - Sundskogen 07.10.
  • 11.10.   Korsholm, Valsörarna (114 km WSW - William Velmala) - Sundskogen 04.10.
  • 14.10.   Korsholm, Korsören (125 km SW - Pekka Peura) - Sundskogen 25.09.
  • 19.10.   Jurmo  (456 km  S - Pekka Virtanen) - Sundskogen 28.09.
  • 21.10.   Jurmo  (456 km  S - Pekka Virtanen) - Sundskogen 15.09

 Det är väl inte så uppmuntrande som pärluggla att sitta på Jurmo och komma till insikt om att sorkarna faktiskt bara fanns i Österbotten, men många misstag begås i ungdomlig iver.  Bortom horisonten hägrar Åland och Sverige, kanske det bär iväg åt det hållet.

För morgonugglornas del representerar 18 sparvugglor inledningen på en ny sk. sorkcykel.  En hyfsad inledning som förhoppningsvis kommer att skruva upp sig trefalt när vi avslutar med en topp hösten 2019.  Bland de 18 sparvugglorna påträffades 2 ringmärkta unga ugglor:

  • 24.09.  BV 60.139 ringmärkt i Kauhava (Erkki Korpimäki) - flugit 77 km N
  • 25.09.  BV 48.243 ringmärkt i Jyväskylä (Timo Pylvänäinen) - flugit 243 km  NW

Hökugglan rör sig i likhet med sparvugglan under gryningstimmarna och under de ljusa inledningsnätterna i augusti och första veckan i september ringmärktes 5 ex. med hjälp av pärluggleatrappen.  I september under sparvugglornas vandringsperiod användes bara sparvuggleatrapp, men när den vandringen ebbade ut prövade jag från månadsskiftet en hökuggleatrapp som resulterade i ytterligare 8 ringmärkta hökugglor.  Hökugglan verkar dock etablera sig på vinterreviret rätt tidigt likt sparvugglan.  Det finns för närvarande hökugglor i stora mängder i Skandinavien och en del har under hösten sökt sig österut och det har lett till massor av iakttagelser i hela Finland.  Eftersom hökugglan är aktiv under dagen har man goda möjligheter att följa med den ugglan denna höst.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kylig häckningssäsong

31.08.2017 | Sten Vikström 3

 

Enligt almanackan är det sommarens sista dag och man kan bara konstatera att solen inte gick speciellt het över Österbotten under sommarmånaderna. Enligt meterologen har vi en speciellt sval period på gång, som pågått för femte månaden i följd.  Man nämner sommaren 1987 när man letar efter något motsvarande.  Då lär den kalla perioden ha pågått 10 månader i rad och inkluderat även vintern och våren. Jag minns väl att vintrarna 1985 och 1987 var kalla, men sommartemperaturerna har fallit i glömska, däremot kommer jag ihåg att sommaren 1987 befann vi oss i dalen mellan två sorktoppar på samma sätt som innevarande sommar.

Det var maj månad som definitivt satte de djupaste spåren i min ringmärkningsdagbok, för den 3 maj var hjulspåren i snön utmed skogsvägarna i Ullava så djupa att jag blev tvungen att vända om med min personbil under slagugglerundan.  Det är i den omgivningen jag normalt ringmärker mina göktytor och enligt vår gårdsplanskryssning anländer göktytan med medianvärdet 6 maj.  Jag misstänkte redan då att det var kört för denna gång även för mina göktytor, för de har inte visat prov på någon större hemortstrohet när jag kollat föräldrafåglar.  Göktytorna blev nog kvar längre söderöver under flyttperioden, för jag konstaterade endast 8 häckningar i mina holkar, vilket är bara 30 % av de föregående 12 årens snittvärde och bara 20 % jämfört med de 41 häckningar som jag noterade sommaren 2012.  Lite synd, för de 8 som häckade hade ypperliga kullar i slutet av juni.  Det behöver inte vara stekheta dagar, för huvudsaken är att längre regnperioder håller sig borta under häckningstiden.  Däremot gick häckningen i många fall  på tok för fåglar som exempelvis stare och trädkrypare som har sina ungkullar redan i maj månad.

Juni månad fick däremot rätt lämpliga sommartemperaturer och jag ringmärkte under den perioden 954 mesungar.  Speciellt blåmesen hade kullar som var över snittvärdet och talgoxen är en så närbesläktad art att även den uppvisade fina kullar utmed kusten, men högre upp i markerna mot Ullava fanns det däremot få talgoxar och kullarna var i sämre skick.  Svartmesen har stora ungar i holkarna redan under första juniveckan, inemot två veckor tidigare än blåmesarna och den drabbades tyvärr av det bistra majvädret.  Kullstorleken 7,4 (n=34) är det sämsta resultatet jag sett under mina 13 år som svartmesringmärkare.  En svartmes ska normalt ha 8,1 ungar i kullen (n=411). Däremot var det många andra av skogens fåglar som hade samma tidtabell som blåmesarna. Jag stötte bl.a. på ett dussintal järpkullar vilket var någonting positivt och klart utvisade att juni månad trots allt var helt välartad, trots att solbadarna kanske är av annan åsikt.

 

Den 5-6 juli inföll tyvärr sedan någonting som kom att bli en stötesten i varje fall för flugsnapparna.  Den 5 juli kom en luftström norrifrån som höll dagstemperaturen i Karleby nere på +8  och den höll i sig ännu följande dag med endast +7  under förmiddagen.  Så låga dagstemperaturer är helt unika under första juliveckan och insekterna slutar att flyga.  Jag var själv i Ullava den 6 juli och där var temperaturen ännu lägre och först under kvällen började den stiga, på tok för sent.  Under eftermiddagen konstaterade jag att de gråa flugsnapparna med stora boungar  hamnat i en ohållbar situation dvs. honorna försökte desperat värma stora ungar, som var för stora att effektivt kunna värmas och i och med det valet blev det ännu glesare med matleveranser som ska hålla energinivån uppe. I ett fall såg jag livstecken i kullen och hade en halvtimme lång kaffepaus, så att frontpanelen i bilen värmde upp ungarna.  Tre av fem vaknade till liv och började tigga mat på nytt, men det här var en helt overklig julidag. På hemvägen kollade jag en sen kull av svartvit flugsnappare, där ungarna fortfarande var i holken, men alla var döda.  Hemma på gårdsplanen hade den svartvita flugsnapparens kullar på 7+6 ungar hunnit lämna holkarna vid den här tidpunkten, men det behöver nödvändigtvis inte ha förbättrat situationen.  Först den10 juli hörde jag en svartvita flugsnappare varna i skogen vid Särssjön i Terjärv i samband med tornfalkringmärkningen, vilket antydde att det fanns ungar på vissa platser.  Den gråa flugsnapparen presterar omlagda kullar under en lång period och par med små ungar under första juliveckan hade bättre möjligheter att ta sig över den här barriären.

Det är oftast en mödosam process för varje fågelart att få fram ungkullarna och vädrets makter erbjuder väl aldrig en optimal sommar som sträcker sig över alla arters häckningsperioder, så även denna gång.  Helst skulle dock vintern i framtiden få visa upp sig under perioden december-februari och inte i maj månad.

Sommarens sista boungar ringmärktes den 8 augusti.  För att undvika snö i nacken tänjer ringduvan ut häckningstiden från maj till augusti. Tyvärr är det tilltagande risk för hagelsvärmar i slutändan.

 

 

Bottennapp för kroknäbbarna

22.08.2017 | Sten Vikström 3

 

Förra sommarens märkligt nedskruvade resultat för tornfalken varslade om en stillsam vår för ugglornas del.  Den prognosen kom inte på skam, utan det blev att bokföra bottenrekord. Slagugglan svarade för 20 häckningsförsök och de 13 framgångsrika häckningarna gav i snitt 1,5 ungar, vilket är det sämsta resultatet jag sett sedan jag för 30 år sedan sommaren 1987 hängde upp den första holkserien för arten.  Första stora holkserien för pärlugglor såg dagens ljus redan sommaren 1984, vilket betyder att det tog 33 år att komma till motsvarande bottennapp för den mindre holkugglan.  Jag upptäckte bara 11 häckningsförsök som i 5 fall resulterade i ungar med en kullstorlek på 2,2.

Epicentrum för eländet verkade ligga i Kronoby, för ingen slaguggla i någon kommundel skred till värpning.  En pärluggla ruvade dock i såväl Nedervetil som Terjärv, men det blev inga ungar. Lika illa var det fortsättningsvis i Kaustby där enda konkreta resultatet för holkugglornas del var ett slaguggleägg, som aldrig ruvades ordentligt.  I Karleby värpte en slaguggla i Kelviå och en annan i Ullava 2 ägg var, men det blev inga ungar. Däremot ringmärktes 6 pärluggleungar i Kelviå och 2 i Lochteå.  I Toholampi presterade 2 häckande slagugglor 2 ungar var och i Kannus fanns det 1 unge på två olika platser.  I Pedersöre låg man närmare ett normalt bottenår med 11 häckande slagugglor som presterade 13 ungar och troligen fanns det ytterligare några kustnära häckande slagugglor som andra gossar håller under uppsikt.  Ifall vi hade fått en hård vinter hade vi troligen förlorat en stor del av nejdens slagugglor, men nu uteblev vintern och slagugglorna klarade sig undan med blotta förskräckelsen ur den prekäraste situation vi sett på tre årtionden.

För hökarnas del var den milda vintern en välsignelse, men duvhöken är inte längre på 2010-talet sig lik, utan den fortsatte att gå på sparlåga med endast 37 bekräftade häckningar och reproduktionen nedskruvad till 2,2 ungar i kullarna.  Endast i undantagsfall häckar ett duvhökpar två år i rad för närvarande och i påfallande många fall nöjde de sig med att enbart reparera boet. Sparvhökarna hade däremot ett snitt på 5,0 ungar i kullen, vilket ligger högt över genomsnittsvärdet.  Dagens ungskogar är definitivt sparvhökskogar och ingenting för en duvhök.  Det ser illa ut för den större arten.  Många sparvhökar förlorade dock sina kullar, för mårdaktiviteten uppe i träden tilltar under dåliga sorkår.  Tack vare Jani Ylikangas skogsvana agerande i sparvhökmarkerna har vi fått grepp om sparvhöken och för andra sommaren i följd gjordes 17 bofynd. 

Tornfalken inleder häckningen rätt sent och är därmed en art som visar hur sorkstammen utvecklas under sommaren.  Den reste sig nu ur fjolårets märkliga grop och parantalet i mina holkar steg från fjolårets 69 till årets 90.  Kullstorleken steg även från 3,0 till 3,9 ungar, vilket börjar kännas hemvant för ett bottenår.  Det gick att ringmärka drygt 300 ungar och i vissa byar i Himango, Toholampi och Halsua har 2010-talets sista sorktopp redan börjat skruva upp sig.  Det kommer att bli en svår uppgift att notera flera bottenrekord under det här decenniet.  På det kustnära området i Karleby verkar lågkonjunkturen på sorkmarknaden än en gång vara av det segare slaget, medan sorkstammen i byarna inåt land studsar uppåt betydligt snabbare.  Tre decennier av rovfågelringmärkning har klart och entydigt utvisat att man vid kusten helst ska hålla på med sparvuggla & sparvhök, medan man i andra ändan av kommunen i Ullava möter en helt annan värld där det är slaguggla & tornfalk som gäller.

 Med fågelpennor i pärluggleholken kom ungarna att saknas (Koskenkylä 26.5.2017)

 Sorken kommer sorken går, men bofinken består.  Ingen nöd i sparvhökboet !  (Kirilax 04.7.2017)

 

Page 1 of 40 1 2 3 4 5 6>>