Bloggarkiv

242 höstugglor

20.11.2016 | Sten Vikström 3

 

Nätringmärkningen av vandrande höstugglor på bergknallen i Sundskogen är avklarad för denna höst.  Tornfalkens matta resultat under sommaren skrev naturligtvis ner förväntningarna inför höstfångsten, för pärlugglan är en sorkspecialist som flyger in när en klar uppgång i sorkstammen är ett faktum.  Höstvandringen var trög och resulterade i 191 pärlugglor.  Det är inte fråga om någon rekorddålig notering, för hösten 2000 infann sig bara 85 pärlugglor, men under en räcka på 29 år var det andra gången jag stannade under 200 pärlugglor i min bokföring.  En usel notering, men det är bara att konstatera att det inte var någon rusningstrafik i något skede längs pärlugglans vandringsled denna höst.

Sparvugglor kom det däremot inflygande till nätplatsen under klara morgontimmar alldeles ypperligt för jag stannade slutligen på 51 exemplar.  Det värdet representerar 85 % av rekordnoteringen från hösten 2003 och tangerar noteringen från den fina hösten 2009.  Märkligt eftersom det här inte alls återspeglar dagens sparvugglebestånd på nationell nivå.  Beståndet kraschade under den kalla vintern 2010 och har inte återhämtat sig, för årets inofficiella märkningstal för Finland (1558 sparvugglor) representerar bara 27 % av noteringen 2009 och 30 % av noteringen från år 2003.  I det förtjänstfulla rapporteringssystemet som finns i vårt land kan man se noteringarna för alla kommuner där det ringmärks sparvugglor och jag hittar ingen kommun som skulle avvika från den allmänna trenden.

Sparvugglor kan i princip flyga långa sträckor för finska sparvugglor är noterade nära Göteborg i väst och söderom Moskva i öst.  Säsongens första fångstnatt gav prov på detta.  Jag hade nämligen två sparvugglor i nät när sensommarmorgonen grydde den 24 augusti.  Den ena var ringmärkt från tidigare och min första tanke var att nu är det någon av hembyns boungar eller eventuellt någon unge från grannbyn som flugit över älven till fångstberget, men sparvugglan var försedd med en främmande ring BV 62.705.  Det visade sig att den var ringmärkt som bounge den 11 juni av Seppo J. Räsänen i Siilinjärvi som ligger på 244 kilometers avstånd från mitt uggleberg. 

Normalt slocknar sparvugglornas vandring i Karleby kring den 25 september, men nu var det trafik fram till den 10 oktober.  Typiskt för de kraftiga hösttopparna 2003 och 2009 har varit att fågelstationen på Hangö udde har noterat en väldigt kraftig vandring, men nu kan jag inte notera förhöjda värden på en enda fågelstation i Finland.  Vid det här laget borde väl sparvugglorna synas i statistiken tack vare det nya rapporteringssystemet.  En större våg österifrån borde rimligtvis noteras även på andra platser än Karleby.  En våg västerifrån är ett okänt fenomen, för det finns en vik emellan och det torde vara allmänt känt att en ringmärkare i Sverige inte får aluminiumringen att fastna på någon av skogarnas basrovfåglar.  Exempelvis säsongen 2015 är mitt personliga ringmärkningstal för sparvuggla, slaguggla och duvhök högre än hela märkningstalet i den svenka databasen i Stockholm.  Med andra ord är sannolikheten att man plockar en sparvuggla med rikssvensk ring ur nät otroligt liten, även om det skulle vara trafik över Kvarken.

Troligen kommer väl det stora flertalet av sparvugglorna jag noterade under hösten från Sydösterbotten och Birkaland, eftersom vandringen inte noterats på annat håll denna gång. Det snöfattiga kustområdet mellan Jakobstad och Lochteå har även upprepade gånger tidigare uppskattats av sparvugglor som övervintringsområde. 

Jag önskar sparvugglorna välkomna till Karleby !   Jag har väntat på er en tid och många lediga bostäder finns att tillgå.

 

En handfull sparvuggla, men vart är hon på väg ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.