Bloggarkiv

Blogg


Bottennapp för kroknäbbarna

22.08.2017 | Sten Vikström 3

 

Förra sommarens märkligt nedskruvade resultat för tornfalken varslade om en stillsam vår för ugglornas del.  Den prognosen kom inte på skam, utan det blev att bokföra bottenrekord. Slagugglan svarade för 20 häckningsförsök och de 13 framgångsrika häckningarna gav i snitt 1,5 ungar, vilket är det sämsta resultatet jag sett sedan jag för 30 år sedan sommaren 1987 hängde upp den första holkserien för arten.  Första stora holkserien för pärlugglor såg dagens ljus redan sommaren 1984, vilket betyder att det tog 33 år att komma till motsvarande bottennapp för den mindre holkugglan.  Jag upptäckte bara 11 häckningsförsök som i 5 fall resulterade i ungar med en kullstorlek på 2,2.

Epicentrum för eländet verkade ligga i Kronoby, för ingen slaguggla i någon kommundel skred till värpning.  En pärluggla ruvade dock i såväl Nedervetil som Terjärv, men det blev inga ungar. Lika illa var det fortsättningsvis i Kaustby där enda konkreta resultatet för holkugglornas del var ett slaguggleägg, som aldrig ruvades ordentligt.  I Karleby värpte en slaguggla i Kelviå och en annan i Ullava 2 ägg var, men det blev inga ungar. Däremot ringmärktes 6 pärluggleungar i Kelviå och 2 i Lochteå.  I Toholampi presterade 2 häckande slagugglor 2 ungar var och i Kannus fanns det 1 unge på två olika platser.  I Pedersöre låg man närmare ett normalt bottenår med 11 häckande slagugglor som presterade 13 ungar och troligen fanns det ytterligare några kustnära häckande slagugglor som andra gossar håller under uppsikt.  Ifall vi hade fått en hård vinter hade vi troligen förlorat en stor del av nejdens slagugglor, men nu uteblev vintern och slagugglorna klarade sig undan med blotta förskräckelsen ur den prekäraste situation vi sett på tre årtionden.

För hökarnas del var den milda vintern en välsignelse, men duvhöken är inte längre på 2010-talet sig lik, utan den fortsatte att gå på sparlåga med endast 37 bekräftade häckningar och reproduktionen nedskruvad till 2,2 ungar i kullarna.  Endast i undantagsfall häckar ett duvhökpar två år i rad för närvarande och i påfallande många fall nöjde de sig med att enbart reparera boet. Sparvhökarna hade däremot ett snitt på 5,0 ungar i kullen, vilket ligger högt över genomsnittsvärdet.  Dagens ungskogar är definitivt sparvhökskogar och ingenting för en duvhök.  Det ser illa ut för den större arten.  Många sparvhökar förlorade dock sina kullar, för mårdaktiviteten uppe i träden tilltar under dåliga sorkår.  Tack vare Jani Ylikangas skogsvana agerande i sparvhökmarkerna har vi fått grepp om sparvhöken och för andra sommaren i följd gjordes 17 bofynd. 

Tornfalken inleder häckningen rätt sent och är därmed en art som visar hur sorkstammen utvecklas under sommaren.  Den reste sig nu ur fjolårets märkliga grop och parantalet i mina holkar steg från fjolårets 69 till årets 90.  Kullstorleken steg även från 3,0 till 3,9 ungar, vilket börjar kännas hemvant för ett bottenår.  Det gick att ringmärka drygt 300 ungar och i vissa byar i Himango, Toholampi och Halsua har 2010-talets sista sorktopp redan börjat skruva upp sig.  Det kommer att bli en svår uppgift att notera flera bottenrekord under det här decenniet.  På det kustnära området i Karleby verkar lågkonjunkturen på sorkmarknaden än en gång vara av det segare slaget, medan sorkstammen i byarna inåt land studsar uppåt betydligt snabbare.  Tre decennier av rovfågelringmärkning har klart och entydigt utvisat att man vid kusten helst ska hålla på med sparvuggla & sparvhök, medan man i andra ändan av kommunen i Ullava möter en helt annan värld där det är slaguggla & tornfalk som gäller.

 Med fågelpennor i pärluggleholken kom ungarna att saknas (Koskenkylä 26.5.2017)

 Sorken kommer sorken går, men bofinken består.  Ingen nöd i sparvhökboet !  (Kirilax 04.7.2017)

 

Tornens kamp 6.5.

08.05.2017 | Sten Vikström 3

 

Efter en paus på några år drog vi ut i fält på tornens kampdag med Bredvikens torn som stödjepunkt.  Stommen i truppen stod stadigt på tre ben i likhet med tubkikaren för uppe i tornet hittades fågelskådare från Rödsö-Palo i form av Håkan Lidsle & Sten Vikström, från Larsmo  Rune Jakobsson & Allan Svenlin samt dessutom stadsornitologerna Simon Ahlö & Johnny Björk med diverse bihang.  Senare på dagen kom Kronoby att representeras av Gunder Norrbygård med familj och en fläkt från Såka kom in på slutrakan när Matts Sandell klev upp i tornet.  Spontana besök från staden var få denna dag med nordliga vindar.

Mest jobb hade Simon som svarade för protokollet med 68 kryssade arter samt Håkan som hade ansvar för korvgrillen nedanför det darrande tornet, för den verkar inte ha blivit stabilare med åldern såsom vi andra. Den enda sommarvärmen vi upplevt hittills inföll dagen innan tornkampen, vilket medförde att vi kunde kryssa alla svalor och en hel rad vadararter som trott på sommar dagen innan.  Annars kom vi rätt snabbt att retirera för nordanvinden en våning ner och de varmaste vinterkläderna i garderoben var nog den klädkod som gällde den här dagen.

Med fem rovfågelringmärkare i tornet var det naturligtvis en fin inramning när de bruna kärrhökarna började jaga fram mot dagen.  Fiskgjusarna i Öja liksom de yngsta ornitologerna i vår skara hade full koll på att gäddorna lekte nedanför tornet, för de räknade ryggtavlorna på dem.  Efter diverse plask blev det luftfärd för några fiskar mot Öja.  Av färdriktningen att döma var destinationen Bodö och Långö och så har fiskgjuskartan i Öja sett ut de senaste decennierna.  Däremot fraktades inga fiskar i riktning mot myrarna på fastlandet.  Från tornet noterades även tornfalk och sparvhök.

Annars var det vassvikens fåglar för hela slanten.  Mängder med grågäss och en imponerande mängd krickor som för det mesta höll sig på avstånd, men i fint medljus plötsligt föredrog att landa framför tornet i sällskap med bläsänder och ett par skedänder.  Det var dagens höjdpunkt vid fågeltornet.  När vi anlände på morgonen fanns även en hel del viggar i viken.  Vid Perho å är det stor- och småskrakar som fiskar överallt, men här i vassviken utgör de en blygsam minoritet, men salskraken var representerad och även skräntärnan störtdök efter fisk på sitt typiska sätt.

De övriga kämpande tornen i nejden fanns i Lochteå. Vi kunde på avstånd höra smällar och krevader från det hållet, vilket tydde på hård kamp.  Vi hade det däremot rätt mysigt, i varje fall nere vid korvgrillen i lä bakom sanddynerna vid Sandskata.

 

Fjälluggla vid Lidsle

06.04.2017 | Sten Vikström 3

 

Det har varit fart och fläkt med många nya flyttfåglar i gårdsplanskryssningen under inledningen av april.  Idag den 6 april när vi är inne på vårt tolfte år med gårdsplansfåglar kom vi faktiskt att uppleva fjällugglan som art nr 200.  Håkan Lidsle lade märke till en märklig gestalt som satt på fältet ner mot älven vid Lidsle.  När han närmare undersökte fenomenet flög en fjälluggla upp och tog sikte på Decca-masterna.  Vilken imponerande art det behövdes för att nå upp till jämna 200.

Grattis Håkki !

 

Page 2 of 40 <<1 2 3 4 5 6 7>>