Bloggarkiv

Blogg


Slagugglorna fångade vattensorkar

09.06.2016 | Sten Vikström 3

Årets häckningssäsong visade att slagugglorna hade ett trumfkort på hand när förekomsten av skogs- och åkersorkar avtog, för de hittade fortfarande vattensorkar. Under holkrundan såg man knappt skymten av de mindre sorkarna bland bytesdjuren i holkarna, men vattensorkar plockades flitigt och det kan röra sig om stora bjässar på inemot 400 g som ligger i vissa holkar.  Samma lagar borde rimligtvis gälla även för vattensorkens förekomst, men nu plaskade det i skogsdiken trots att de mindre sorkarna var kraftigt på retur.  Möjligen kan det vara frågan om att dvärgvesslan med sin snabba förökningskapacitet först sätter tryck på de mindre sorkarna, medan hermelinen med sin enda ungkull under säsongen, med ett visst dröjsmål tar hand om vattensorkarna. I avsaknad på bättre hypoteser kan man alltid framkasta den här.

Hur som helst var slutresultatet den att slagugglan fortfarande presterade helt normala ungkullar för området, vilket i 80 fall gav ett genomsnitt på 2,5 ungar.  Sammanlagt konstaterade jag 104 häckningar i mina holkar, vilket betyder att c:a 70 % av hanarna på holkområdet hade en hona som skred till äggläggning.  Knappt 200 ungar fick ring på foten, som minne av mitt besök.  Pedersöre och Kronoby presterade genomsnittskullar  med antingen 2 eller 3 ungar, medan toppkullar på 4 och svaga kullar på 1 helt saknades.  Pedersöre kommundel samt strandbyarna i Kronoby saknar nästan helt slagugglor, medan Lappfors och Purmo hade ett stabilt resultat.  I Kronoby hade alla kommundelar ugglor som avstod från att häcka.

Karleby presterade denna gång de finaste kullarna med ett snittvärde på 2,8 och vattensorkarnas eldorado fanns på nära håll i rovfågelrutorna mellan staden och Kelviå kyrkby.  Resultatet är det bästa vi någonsin påvisat i rutorna.  Mot Ullava kom sämre kullar med i bilden, men slagugglornas häckningsgrad var betydligt högre än på de andra delområdena.  Lestidalen hade ett svagare resultat än områdets genomsnitt, trots att det även fanns några kullar med 4 ungar.  Österom Toholampi kyrkby blev det hungersnöd och på de magra markerna i Lestijärvi och Halsua verkar det nästan alltid vara nödår i holkarna, så det blev att plocka döda ungar ur ganska många holkar och ytterst få ungar kom åt att vandra ut i terrängen på det området.

I tre fall påvisades äggkullar på 5 ägg, samtliga i Karleby, Kelviå.  Bildens kull på 5 små ungar hittades i rovfågelrutan kring Kelviå kyrkby.  Överskottsfödan bestod av 2 vattensorkar och i slutändan ringmärktes 4 ungar.  Ingen kull med 5 ungar i ringmärkningsbar ålder kunde dock påvisas på holkområdet.

Slagugglan  är en fin och intressant art, men detsamma gäller naturligtvis alla arter ifall man närmare stiftar bekantskap med dem.  Aningen utmanande är naturligtvis ett holkområde med c:a 150 revirhävdande hanar ifall man samtidigt kör ett ambitiöst projekt på pärluggla och duvhök.  Det går an bara man är utrustad med ett hårt knutet visir för ansiktet och många smörgåsar nerpackade, men tyvärr passerar maj månad lika snabbt som kalenderårets övriga månader.

 

Pärlugglekullarna krympte

09.06.2016 | Sten Vikström 3

Trots att det fanns en hel del skogs- och åkersorkar under hösten kunde man under ringmärkningen av de höstvandrande pärlugglorna se att de inte hyste någon speciellt stark tro på fortsatta goda häckningsutsikter, för flödet av ugglor mattades av rätt snabbt i oktober. Vid vårens holkuppföljning konstaterades 41 häckningar, vilket är bara c:a 55 % av fjolårets bestånd.  Kullstorleken krympte och dessutom blev en tredjedel av paren helt utan flygga ungar, vilket resulterade i att årets unga generation (86 ungar) blev bara en tredjedel av fjolårets.  Pärlugglorna är skickliga på att utläsa sorkfasen och många av höstens utvandrare fann troligen betydligt bättre häckningsutsikter på annat håll.  Vattensorkar fanns der fortfarande i nejden, men pärlugglan kan tyvärr inte utnyttja så stora bytesdjur.

 

 

De pärlugglepar som valde att stanna kvar i nejden fick oftast en kull på 3 ungar.  Trillingarna på bilden från Kassmossen i Nedervetil representerar med andra ord en typisk pärlugglekull av årgång 2016.  Kullarna innehöll nu 2-4 ungar, medan de typiska kullarna förra säsongen innehöll 5 eller 6 ungar.  Uggleparet vid Kassmossen presterade 4 ägg, medan årets typiska kull innehöll 5 ägg.  Två optimister värpte 7 ägg, men i slutändan blev det trots det 3 och 4 ringmärkta ungar i dessa holkar.  Från sorkcykelns topp kanade vi ner i dalen, men snart blir det väl dags att surfa på en ny våg.

 

Spettinvasion

30.10.2015 | Sten Vikström

 

 Hösten brukar färgas i gult och rött, men den här höstens modefärg verkar skifta i grönt om man får tro vår gårdsplanskryssning.  I varje fall toppas den nu av gråspettar och själv fick jag äran att inleda sviten av iakttagelser för en dryg vecka sedan.  Plötsligt satt en vackert färgad hane på björkstammen närmast terrasshörnet.  Det var första gången jag iakttagit den här stiliga hackspetten här vid Borgsvägen i Palo.  Tydligen är det vandring på gång för i onsdags (28.11.) hade både Åke Kortell i Öja och Karin Skog i Nedervetil följt upp med liknande iakttagelser. 

Den verkligt massiva hackspettinvasionen möter man dock när man söker sig ut i skogen.  Tallarna verkar ha kottar den här hösten och det har medfört att den större hackspetten kommer emot på alla åsar där man stannar och det sitter ettrigt arbetande större hackspettar på elstolpar lite överallt.  Det finns tallskogar över nästan alla skiften inåt land numera och tallkotten är naturligtvis en enorm resurs för den som klarar av att utnyttja dem som vinterföda.  Det har medfört att den större hackspetten även ett normalår på basis av linjetaxeringsresultat (Linnut vuosikirja 2014) med ett bestånd på 17.000 par i Keski-Pohjanmaa kan placeras in på plats nr 30 bland landskapets allmännaste fåglar.  Som jämförelse kan nämnas att rödstjärtens parantal uppskattas till 18.000 något som naturligtvis är av intresse om man är intresserad av gökringmärkning.  Med andra ord hur gömmer man en gökholk så att rödstjärten hittar den, men inte hackspetten ?  Svaret är naturligtvis att den nöten inte går att knäcka, för när det våras och hackspettarna ska  häcka och hitta insektföda för sina ungar i dagens tallskogar som saknar både torra träd och lövträd så länsar de allt de hittar.  Det är nog bara att inrikta sig på någonting annat tills tallkottarna och spettarna minskar.  Det är bara att låta naturen ha sin gång !

Linjetaxeringarna påvisar även att landskapets talrikaste fågel är bofinken (460.000 par) följd av lövsångaren (420.000 par).  Tredje platsen delas sedan av trädpiplärka, grå flugsnappare och rödhake (120.000 par).  Vi som bor kustnära har nog en fågelfauna som avviker från dessa resultat, för orren är på plats nr 28 med 17.000 par medan järpen inte platsar bland de 40 i topp.  Här i Rödsö och Palo flyger det omkring järpar i varje strandskog, medan man knappt kommer åt att höra orrspel om vårarna. 

 

 

 

Page 4 of 40 <<1 2 3 4 5 6 7 8 9>>