Bloggarkiv

Bottennapp för kroknäbbarna

22.08.2017 | Sten Vikström 3

 

Förra sommarens märkligt nedskruvade resultat för tornfalken varslade om en stillsam vår för ugglornas del.  Den prognosen kom inte på skam, utan det blev att bokföra bottenrekord. Slagugglan svarade för 20 häckningsförsök och de 13 framgångsrika häckningarna gav i snitt 1,5 ungar, vilket är det sämsta resultatet jag sett sedan jag för 30 år sedan sommaren 1987 hängde upp den första holkserien för arten.  Första stora holkserien för pärlugglor såg dagens ljus redan sommaren 1984, vilket betyder att det tog 33 år att komma till motsvarande bottennapp för den mindre holkugglan.  Jag upptäckte bara 11 häckningsförsök som i 5 fall resulterade i ungar med en kullstorlek på 2,2.

Epicentrum för eländet verkade ligga i Kronoby, för ingen slaguggla i någon kommundel skred till värpning.  En pärluggla ruvade dock i såväl Nedervetil som Terjärv, men det blev inga ungar. Lika illa var det fortsättningsvis i Kaustby där enda konkreta resultatet för holkugglornas del var ett slaguggleägg, som aldrig ruvades ordentligt.  I Karleby värpte en slaguggla i Kelviå och en annan i Ullava 2 ägg var, men det blev inga ungar. Däremot ringmärktes 6 pärluggleungar i Kelviå och 2 i Lochteå.  I Toholampi presterade 2 häckande slagugglor 2 ungar var och i Kannus fanns det 1 unge på två olika platser.  I Pedersöre låg man närmare ett normalt bottenår med 11 häckande slagugglor som presterade 13 ungar och troligen fanns det ytterligare några kustnära häckande slagugglor som andra gossar håller under uppsikt.  Ifall vi hade fått en hård vinter hade vi troligen förlorat en stor del av nejdens slagugglor, men nu uteblev vintern och slagugglorna klarade sig undan med blotta förskräckelsen ur den prekäraste situation vi sett på tre årtionden.

För hökarnas del var den milda vintern en välsignelse, men duvhöken är inte längre på 2010-talet sig lik, utan den fortsatte att gå på sparlåga med endast 37 bekräftade häckningar och reproduktionen nedskruvad till 2,2 ungar i kullarna.  Endast i undantagsfall häckar ett duvhökpar två år i rad för närvarande och i påfallande många fall nöjde de sig med att enbart reparera boet. Sparvhökarna hade däremot ett snitt på 5,0 ungar i kullen, vilket ligger högt över genomsnittsvärdet.  Dagens ungskogar är definitivt sparvhökskogar och ingenting för en duvhök.  Det ser illa ut för den större arten.  Många sparvhökar förlorade dock sina kullar, för mårdaktiviteten uppe i träden tilltar under dåliga sorkår.  Tack vare Jani Ylikangas skogsvana agerande i sparvhökmarkerna har vi fått grepp om sparvhöken och för andra sommaren i följd gjordes 17 bofynd. 

Tornfalken inleder häckningen rätt sent och är därmed en art som visar hur sorkstammen utvecklas under sommaren.  Den reste sig nu ur fjolårets märkliga grop och parantalet i mina holkar steg från fjolårets 69 till årets 90.  Kullstorleken steg även från 3,0 till 3,9 ungar, vilket börjar kännas hemvant för ett bottenår.  Det gick att ringmärka drygt 300 ungar och i vissa byar i Himango, Toholampi och Halsua har 2010-talets sista sorktopp redan börjat skruva upp sig.  Det kommer att bli en svår uppgift att notera flera bottenrekord under det här decenniet.  På det kustnära området i Karleby verkar lågkonjunkturen på sorkmarknaden än en gång vara av det segare slaget, medan sorkstammen i byarna inåt land studsar uppåt betydligt snabbare.  Tre decennier av rovfågelringmärkning har klart och entydigt utvisat att man vid kusten helst ska hålla på med sparvuggla & sparvhök, medan man i andra ändan av kommunen i Ullava möter en helt annan värld där det är slaguggla & tornfalk som gäller.

 Med fågelpennor i pärluggleholken kom ungarna att saknas (Koskenkylä 26.5.2017)

 Sorken kommer sorken går, men bofinken består.  Ingen nöd i sparvhökboet !  (Kirilax 04.7.2017)

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.