Bloggarkiv

Kornknarrar

14.07.2013 | Sten Vikström

Lördag kväll parkerade jag i sluttningen ner mot älven mittemot Toholampi kyrka för att kika på en tornfalkholk i grandungen.  När jag klev ur Golfen knarrade det värrigare bakom bilen i åkern och när jag plockat fram märkningsgrejorna knarrade det framför bilen. Hur snabbt kan en kornknarr springa egentligen, eller flög den dit ?  På avstånd såg jag vita dunklädda tornfalkungar i holken uppe i granen och klev upp för att plocka in småttingarna i hisskorgen, men till min stora häpnad hoppade tre vita dunbollar ut och spände ut sina fallskärmar.  Trodde knappt mina ögon för bara fullt utfärgade ungar med ypperlig skyddsfärg brukar kunna bete sig på detta sätt.  Ingen större konst att hitta de vitklädda under granen och efter en stund verkade de vara mycket nöjda att återvända hem försedda med varsin ring. Verkligt udda beteende !

Återvände mot bilen och konstaterade att kornknarren åter var på sin post bakom bilen och knarrade så intensivt i en frodig dikeskanst att jag kunde passera på c:a 5 meters avstånd utan att den noterade mig !   Orsaken var att en annan hane framför bilen hade antagit utmaningen och plötsligt klämde en tredje hane i så att jag hamnade i en kakafoni mellan tre spelande hanar i en triangel på några hundra meter från varandra.  Det kändes overkligt och till råga på allt hade kyrkvaktmästaren ringt in helgen på motsatta stranden medan jag lyfte upp tornfalkungarna i granen dvs. kockan var tidig afton 18:00 och kornknarrar brukar väl spela intensivast under småtimmarna.  Tornfalkarna och kornknarrarna verkade helt rubbade, bara kyrkvaktmästaren och jag höll fast vid normalt beteende, eller satt månne även han och myste vid en kopp kaffe medan automatiken klämtade ut sitt budskap i den stilla sommarkvällen.

 

 

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.