Bloggarkiv

Brungladans glada dagar förbi ?

16.07.2013 | Sten Vikström

En vecka innan midsommar den 15 juni var Pontti Granqvist ute på strövtåg med sin kamera och upptäckte en rovfågel som låg livlös på en skogsväg.  Vid en närmare granskning förvandlades kvällen till rena rama mardrömmen för en fågelvän, för fågeln visade sig vara en brunglada dvs. den i särklass märkligaste fågeln som häckat i Terjärv under 2000-talet.  I samband med den senaste atlasuppföljningen bedömde man att det finns 10-25 par häckande brunglador i vårt land och den ingår i listan över våra mest hotade fågelarter.  Rovfågelgurun Dick Forsman tog sig en titt på Ponttis bild och konstaterade att brungladan är minst 3 kalenderår gammal, men sannolikt betydligt äldre.  Möjligen är det fråga om hanen som bidragit med en lång rad iakttagelser från sjöområdet i Kortjärv. Förutom det som finns dolt inom ramen för Tiira-systemet och rutprojektet för rovfåglar (Vetilornitologerna Kai Pynssi & Miika Kangas) kan nämnas:

  • 2 ringmärkta boungar vid Kortjärvsjön 2002  (Kai Pynssi)
  • 3 ringmärkta boungar ur samma bo 2003  (Miika Kangas)
  • Bofynd och flygga ungar 2004 i Kortjärv (Pontti Granqvist & Tom Lindskog)
  • Adult brunglada med årsunge vid Heimsjön 23.08.2009  (Hans G. Hästbacka)
  • Adult brunglada vid Heimsjön 8.8.2010  (Hans G. Hästbacka)
  • Adult brunglada död 15.6.2013  (Pontti Granqvist)

Alla iakttagelser är gjorda inom en radie på 4 km från den boplats där de bruna gladorna upptäcktes häckande sommaren 2002.  Det kan mycket väl vara fråga om en och samma hanes livscykel vi inramat, för det ser ut som ett bivråkaktigt beteende med ett par häckningar i samma kända bo, varpå den byter boplats och blir en "doldis" under häckningstid.  Trots att den döda brungladan saknar ring kan det naturligtvis finnas en kontinuitet vi inte ser, eftersom alla ungar inte blev ringmärkta 2002-04.  Den nya ringmärkningsatlasen blottar att tornfalkhanar i genomsnitt häckar 52 km och duvhökhanar c:a 60 km från sin födelseplats, kanske någon ungdom född i Terjärv spökar i bakgrunden.  Det känns märkligt om sjöområdet i Terjärv skulle utöva en sådan dragningskraft på bruna glador att en helt ny fågel utifrån spontant skulle ha bosatt sig på området. Den sista observationen som Pontti gjorde den 15.6.2013 är nog väldigt värdefull, för om det dyker upp brunglador i fortsättningen tyder det på en anmärkningsvärd livskraft i den blygsamma populationen i landet.

Fyndet på skogsvägen väcker naturligtvis endel frågor, för under mina 30 år av irrfärder längs skogsbilvägar har jag aldrig sett en överkörd rovfågel.  Brungladan låg död invid en skrattmås den käkat upp och det är ett fenomen jag känner igen från 1980-talet när solskensfolket i Nedervetil visade vad de håller på med under mulna dagar.  Resultatet var bl.a. en död bladanförgiftad ormvråk vid Jolkaträsket bredvid en skrattmås och en medvetslös berguv bredvid en annan skrattmås vid Lokalamp.  Vi ska innerligt hoppas att det inte finns en "bessenwisser" av det här slaget på någon kulle i Terjärv, där tjurskallighet verkar vara en dygd på många olika plan.

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.