Bloggarkiv

Januariugglor

27.01.2014 | Sten Vikström

Den 15 januari är en dag med full vinterkyla, men även dagen när årets första uggla kliver in i gårdsplanskryssningen.  Björn har sparvugglan på besök vid Saariskatavägen i Öja, en uggla som torde höra till Simons umgängeskrets från i somras när sparvugglor häckade i byn.  Kanske ugglan var intresserad av småfåglar såsom förra vintern när över 50 % av bytesdjuren i de magra vinterförråden utgjordes av fåglar, främst gråsiskor.  Under sommaren och hösten började sorkstammen växa till sig, vilket medfört att sparvugglorna nu intresserat sig för det som rör sig på marken, fåglarnas andel i förråden är bara 5 % denna vinter.  Skogssorken studsade  dock inte denna gång upp ur ett absolut bottenläge med sådan fart som vi upplevde 2001.  Sparvugglorna skapade inga jättestora sorkförråd ännu denna höst, utan de får vänta till nästa höst, nu är det näbbmusen och dvärgmusen som dominerar.  Exempelvis höstens största förråd på 120 djur bestod av bl.a.  25 skogssorkar + 9 åkersorkar, men huvudingrediensen var  57 näbbmöss + 19 dvärgmöss, överst hade den placerat en lappmes antagligen för att imponera på mig ifall jag skulle råka vara en bongare.  Många av sorkarna var halvvuxna individer födda sent innan vinterpausen, med andra ord hann sorkstammen i somliga byar stiga rätt bra, men överlag verkar det rätt tunnsått i detta skede.

 Den 21 januari plingade ett SMS från Peltokorpi i Kelviå in det lakoniska budskapet " takapihan helmari äänessä " dvs. pärlugglan som häckade på bakgården 2011 och 2012 anser att det får räcka med ett sabbatsår.  Följande kväll  22 januari kommer det e-post från Pontti i Terjärv " pärlugglan är i full gång i Högnabba ".  Vintern verkar vara förbi för denna gång och när vinden mojnat söndag kväll är den traditionella testrundan i tur, det verkar trögt men kl. 21:00 i Peltokorpi tränger dock en ovanligt gäll och loj pärlugglestämma fram ur mörkret och pärluggla nr 2 är konstaterad i den byn.  Man undrar naturligtvis om höstens pärlugglor alls bromsade in för att plocka näbb- och dvärgmöss, eller är de i södra Finland där sorkstammen är på topp.  Skulle sorkstammen ha varit på topp hade säker många av de 769 höstugglorna på uggleberget tvärnitat, nu får man hoppas att åtminstone några fick punktering under färden så att gubbarna i Peltokorpi hittar fruar.  Man ska väl inte klaga, för drygt en tredjedel av landets pärlugglemärkningar genomfördes på uggleberget, ute i landet skulle säkert 600 andra ringmärkare tycka att man är en konstig typ. Faktum är dock att i Karlebynejden, dvs området i Karleby och Kronoby där vi normalt uttrycker våra funderingar på svenska, fanns det inte en enda pärlugglekull i en holk under 2013 !  Självklart börjar man småningom känna sig som laxfiskaren i Larsmo, som kommer iland med en fet fångst havslax, men aldrig har varit med skutan ens i närheten av en lekplats.  Under perioden 1985-2003 var beläggningen i pärluggleholkarna 7 gånger över 20 % och 2 gånger över 40 %.  Efter 2003 har man inte kommit upp till 15 % en enda gång.  Hur kan nejdens marker ha blivit så födofattiga !

Vi ska hoppas att skogarna gömmer en del pärlugglor från i höstas, som småningom ger sig till känna.  I varje fall stannade några hökugglor kvar, varav den i Korplax är väl dokumenterad i januari av både Jani Ylikangas och Kari Pihlajamäki.  Den 16 januari konstaterade Hans Fagernäs att hökugglan är ett fenomen man kan föreviga även på annat håll.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.