Bloggarkiv

Hökugglor

28.08.2013 | Sten Vikström

Den 24.8. körde "Pontti" Granqvist genom Edsevö mot Kronobyhållet och upptäckte en hökuggla på en lyktstolpe invid landsvägen. Den hade framgång i sin sorkjakt och flög iväg med sin sork till en skogsdunge i närheten. Även Pontti var framgångsrik med sin kamera och förevigade den fina fågeln.  Stjärtpennorna antyder att det är fråga om en av årets ungfåglar.  Tidigt i morse kl. 04.30 kollade jag mina ugglenät i Sundskogen och även där satt en ung hökuggla, som en stund senare fortsatte sin färd med ring på foten.  Sannolikt har Pontti och jag påträffat helt olika individer, för det verkar som om rätt många unga hökugglor skulle ha nått kusten mellan Siikajoki och Jakobstad under de senaste dagarna, men visst kan det vara ugglan på bild som även jag hade i Sundskogen.  Jag har varannan natt prövat om pärlugglorna satt sig i rörelse med resultatet 0+1+1+5 som resultat, vilket betyder att höstsäsongen körde igång förra natten.  Bara en av pärlugglorna har varit en ung hona, de övriga gamla hanar, delvis med ruggningen oavslutad. Man undrar naturligtvis var de unga hökugglorna vuxit upp ?

Jag försökte lite kika på professorernas utsagor och konstaterade att Henttonens farhågor om en längre depression efter sorkstammarnas förtida kollaps våren 2012 inte besannades.  Metlas prognos från juni 2013 anger att sorkstammen i södra Finland stiger denna sommar ungefär upp till Uleåborg, tidigast ute är sorkarna i östra Finland. Toppen borde nås hösten 2014.  I Norra Finland är man fortfarande nere i träsket och uppgången verkar infalla ett år senare.  I Västerbotten på motsatta sidan av viken antyder Hörnefelts kurvor att man är i ungefär samma fas som vi här i Österbotten, med andra ord är det rätt osannolikt att våra unga hökugglor halkat nerför branterna på motsatta sidan och studsat över viken till vår kust. Sparvugglorna har inte alls visat upp sig i näten, utan jag har fått nöja mig med att höra på kommentarerna från hanen som häckade i en holk nedanför mitt uggleberg och de antyder att han har besökt min sommarstuga alldeles tillräckligt.

Under gårdagen besökte jag en duvhökboplats i Toholampi där jag i juni hittade en duvhökkull på 4 ungar på marken under en tall efter att deras risnäste hade rasat ner genom grenverket.  I våra föryngrade skogar är det lätt hänt och med lite järntråd och ris försökte jag råda bot på det problemet när jag hörde ett kraftigt tiggläte som jag genast kände igen som pilgrimsfalk från diverse TV-dokumentärer. Det var första gången jag hörde det ropet  "live" och med lite tur uppenbarade sig två robusta falkar på spänstiga vingar uppe i det blå i en liten glänta mellan grantopparna.  Tydligen var åtminstone ena fågeln en årsunge, förhoppningsvis med möjligast nära lokalanknytning för pilgrimsfalkar har i varje fall inte ringmärkts i Toholampi efter att arten börjat göra "come back".  För en pilgrimsfalk är det naturligt med markhäckningar på vida myrar, men duvhöken är och förblir beroende av sina risnästen.  Falkarna som inte bygger egna bon kan däremot vara rätt kreativa för jag har hört berättas om ett par pilgrimsfalkar i Uleåborgstrakten som häckat i ett konstgjort bo byggt för fiskgjusar.  Tänk om pilgrimsfalkar en vacker dag lämnar de milsvida myrarna för att slå sig ner i exempelvis ett fiskgjusbo i Öja för att kunna hålla skrattmåskolonierna utmed kusten under uppsikt.

 

 

 

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.