Bloggarkiv

Kylig häckningssäsong

31.08.2017 | Sten Vikström 3

 

Enligt almanackan är det sommarens sista dag och man kan bara konstatera att solen inte gick speciellt het över Österbotten under sommarmånaderna. Enligt meterologen har vi en speciellt sval period på gång, som pågått för femte månaden i följd.  Man nämner sommaren 1987 när man letar efter något motsvarande.  Då lär den kalla perioden ha pågått 10 månader i rad och inkluderat även vintern och våren. Jag minns väl att vintrarna 1985 och 1987 var kalla, men sommartemperaturerna har fallit i glömska, däremot kommer jag ihåg att sommaren 1987 befann vi oss i dalen mellan två sorktoppar på samma sätt som innevarande sommar.

Det var maj månad som definitivt satte de djupaste spåren i min ringmärkningsdagbok, för den 3 maj var hjulspåren i snön utmed skogsvägarna i Ullava så djupa att jag blev tvungen att vända om med min personbil under slagugglerundan.  Det är i den omgivningen jag normalt ringmärker mina göktytor och enligt vår gårdsplanskryssning anländer göktytan med medianvärdet 6 maj.  Jag misstänkte redan då att det var kört för denna gång även för mina göktytor, för de har inte visat prov på någon större hemortstrohet när jag kollat föräldrafåglar.  Göktytorna blev nog kvar längre söderöver under flyttperioden, för jag konstaterade endast 8 häckningar i mina holkar, vilket är bara 30 % av de föregående 12 årens snittvärde och bara 20 % jämfört med de 41 häckningar som jag noterade sommaren 2012.  Lite synd, för de 8 som häckade hade ypperliga kullar i slutet av juni.  Det behöver inte vara stekheta dagar, för huvudsaken är att längre regnperioder håller sig borta under häckningstiden.  Däremot gick häckningen i många fall  på tok för fåglar som exempelvis stare och trädkrypare som har sina ungkullar redan i maj månad.

Juni månad fick däremot rätt lämpliga sommartemperaturer och jag ringmärkte under den perioden 954 mesungar.  Speciellt blåmesen hade kullar som var över snittvärdet och talgoxen är en så närbesläktad art att även den uppvisade fina kullar utmed kusten, men högre upp i markerna mot Ullava fanns det däremot få talgoxar och kullarna var i sämre skick.  Svartmesen har stora ungar i holkarna redan under första juniveckan, inemot två veckor tidigare än blåmesarna och den drabbades tyvärr av det bistra majvädret.  Kullstorleken 7,4 (n=34) är det sämsta resultatet jag sett under mina 13 år som svartmesringmärkare.  En svartmes ska normalt ha 8,1 ungar i kullen (n=411). Däremot var det många andra av skogens fåglar som hade samma tidtabell som blåmesarna. Jag stötte bl.a. på ett dussintal järpkullar vilket var någonting positivt och klart utvisade att juni månad trots allt var helt välartad, trots att solbadarna kanske är av annan åsikt.

 

Den 5-6 juli inföll tyvärr sedan någonting som kom att bli en stötesten i varje fall för flugsnapparna.  Den 5 juli kom en luftström norrifrån som höll dagstemperaturen i Karleby nere på +8  och den höll i sig ännu följande dag med endast +7  under förmiddagen.  Så låga dagstemperaturer är helt unika under första juliveckan och insekterna slutar att flyga.  Jag var själv i Ullava den 6 juli och där var temperaturen ännu lägre och först under kvällen började den stiga, på tok för sent.  Under eftermiddagen konstaterade jag att de gråa flugsnapparna med stora boungar  hamnat i en ohållbar situation dvs. honorna försökte desperat värma stora ungar, som var för stora att effektivt kunna värmas och i och med det valet blev det ännu glesare med matleveranser som ska hålla energinivån uppe. I ett fall såg jag livstecken i kullen och hade en halvtimme lång kaffepaus, så att frontpanelen i bilen värmde upp ungarna.  Tre av fem vaknade till liv och började tigga mat på nytt, men det här var en helt overklig julidag. På hemvägen kollade jag en sen kull av svartvit flugsnappare, där ungarna fortfarande var i holken, men alla var döda.  Hemma på gårdsplanen hade den svartvita flugsnapparens kullar på 7+6 ungar hunnit lämna holkarna vid den här tidpunkten, men det behöver nödvändigtvis inte ha förbättrat situationen.  Först den10 juli hörde jag en svartvita flugsnappare varna i skogen vid Särssjön i Terjärv i samband med tornfalkringmärkningen, vilket antydde att det fanns ungar på vissa platser.  Den gråa flugsnapparen presterar omlagda kullar under en lång period och par med små ungar under första juliveckan hade bättre möjligheter att ta sig över den här barriären.

Det är oftast en mödosam process för varje fågelart att få fram ungkullarna och vädrets makter erbjuder väl aldrig en optimal sommar som sträcker sig över alla arters häckningsperioder, så även denna gång.  Helst skulle dock vintern i framtiden få visa upp sig under perioden december-februari och inte i maj månad.

Sommarens sista boungar ringmärktes den 8 augusti.  För att undvika snö i nacken tänjer ringduvan ut häckningstiden från maj till augusti. Tyvärr är det tilltagande risk för hagelsvärmar i slutändan.

 

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.