Bloggarkiv

Blogg


Ugglorna 2021

16.11.2021 | Sten Vikström 3

Under våren 2021 var pärlugglorna på nytt intresserade av nejdens holkar, vilket resulterade i 40 äggkullar.  Allra bäst såg det ut kring kyrkbyn i Toholampi där toppkullarna innehöll 1 x 9 ägg och 2 x 8 ägg, men i slutändan vek sig sorkstammen lite överraskande på just det området.  På annat håll blev det dock helt hyfsade ungkullar vilket gav ett snitt på 3,4 för hela holkområdet.  Under hösten hade Sundskogen besök av 418 pärlugglor mot 301 exemplar hösten innan.  Det kan vara ett tecken på att beläggningen i holkarna ökar ytterligare inkommande vår.

Sparvugglans många höstvandrare 2020 försvann däremot spårlöst genom nejden, för de påvisade häckningarna blev 18 till antalet och ingen av höstvandrarna hittades ruvande i områdets holkar.  Kullstorleken med 5,8 ungar i snitt var helt bra och en sparvuggla som häckar invid Puotiniemivägen presterade 9 ungar i sin holk.  Det har senast inträffat för 10 år sedan, med andra ord fanns det ställvis ymningt med sorkar.  Efter förra höstens jättevandring med 87 sparvugglor var det helt väntat att det skulle bli stillsammare denna höst.  Utfallet blev till slut 18 sparvugglor.  

Slagugglorna vände helt på steken från förra säsongen, för nu kom de bästa häckningarna på holkområdets norra flank, där häckningarna nästan helt saknades under 2020.  På fjolårets toppområde i Toholampi kom nästan varenda slaguggla att kasta in handduken i något skede trots att de hade äggkullar i holkarna.  Trots att kullarna var helt fina på ett område från Karleby till det numera helt utbrända Susineva på gränsen mellan Kannus och Rautio, kunde det på inget sätt kompensera det svaga resultatet i söder, utan kullstorleken stannade på 2,1 ungar i kullen.  Det positiva i sammanhanget är att det gick att hitta 140 häckningar i mina holkar.  Under hösten har Pontti Granqvist med hjälp av sina viltkameror påvisat att slagugglorna i Terjärv har varit påfallande optimistiska, kanske tyngdpunkten inkommande vår kommer att ligga där.

Hösten bjöd denna gång på både nordliga och sydliga inslag i Sundskogen.  Två kattugglor fick ring på foten, den ena var rödkindad, den andra grå.  Nordliga dimensionen utgjordes av 24 hökugglor, som kunde ringmärkas tack vare en morgonatrapp jag började använda efter att sparvugglornas vandring bedarrat.  Rätt många av de höstvandrande hökugglorna verkar ha för avsikt att tillbringa vintern på olika platser i nejden.

Under våren kom jag även att passera milstolpen 40.000 ringmärkta rovfåglar.  Då är det i varje fall påvisat att det är genomförbart i nordiska förhållanden.  Österbotten är tydligen inget dåligt landskap i det här hänseendet, för en kollega från Ähtäri verkar ha siktet inställt på 30.000 rovfåglar.  I varje fall verkar det krävas att man är finländare, för intresset för rovfågelringmärkning är betydligt svalare i Sverige och Norge, för exempelvis 2018 ringmärkte man i Sverige bara en tredjedel och i Norge bara en fjärdedel av det man presterade i uggleringmärkningens förlovade land Finland.

                                                                                                                                                                                               

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nio ögonpar i sparvuggleholken vid Friis 14.06.2021

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sparvugglehanen har återvänt hem från jaktturen med en ödla i klorna. 

Då är det verkligt sorkfattigt !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ugglorna 2020

23.01.2021 | Sten Vikström 3

Det nya årtiondet inleddes försiktigt i ugglemarkerna.  Under hösten 2019 var pärlugglans höstvandring med 124 pärlugglor den näst sämsta noteringen under de 31 år Sundskogen vid Orres tjänat som mätare. Med så svag trafik kunde man ana att nejden är svagt bemannad under våren.  I dagens Storkarleby kunde 4 pärlugglor hittas häckande i Karleby, medan Kelviå och Ullava hade varsin.  Det kan man kalla minimal utdelning på den holkrundan.  Hösten 2020 kunde 301 vandrande pärlugglor påvisas i Sundskogen, vilket antyder att pärlugglorna så smått håller på att återvända.

Sparvugglan noterades för 18 häckningar och det ingick i snitt 4,7 ungar i kullarna.  Ett svagt resultat, som tangerar noteringen från förra bottenåret 2017.  Svagare kullar än så har bara noterats våren 2000.  Till all lycka fanns det sorkar i markerna på annat håll i vårt avlånga land.  Hösten bjöd nämligen på en jätteöverraskning med 87 vandrande sparvugglor i Sundskogen, vilket slår alla tidigare noteringar med råge !  Tre av sparvugglorna hade försetts med ring i Tammerfors, Kuhmalahti och Multia, vilket betyder att de huvudsakligen kom från Birkaland på 200-300 kilometers avstånd från Karleby.  Sorkstammen i vår nejd verkar tyvärr ta god tid på sig att vända ur bottenläget, annars hade vi haft en fin möjlighet att få in nya sparvugglor ur den här vandringsvågen.  Höstens sparvuggleförråd i nejden uppvisar fortfarande rätt få skogssorkar, men andelen näbbmöss och dvärgmöss har ökat, vilket antyder att sparvugglorna igen börjat intressera sig för det som springer på marken, istället för att jaga fåglar.  Månne inte sorkstammen reser sig rätt snabbt under sommaren.

Slagugglorna reagerade positivt på den ytterst milda vintern och klarade av att hålla formen uppe med 119 häckningsförsök som årsresultat.  I kustregionen var det så sorkfattigt att det inte hände speciellt mycket, men när man avancerade mot Ullava, som i det här hänseendet ligger rätt centralt i holkområdet började man inse att slagugglorna rätt allmänt hittade bl.a. vattensorkar.  Ställvis i exempelvis Toholampi fanns det hyfsade kullar, men genomsnittet för hela det här omfattande holkområdet uppe i de vidsträckta sumpskogarna stannade dock på 1,9 ungar i kullen, vilket är rätt typiskt för ett bottenår.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sparvugglehanen har återvänt hem från jaktturen med en ödla i klorna. 

Då är det verkligt sorkfattigt !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ugglornas häckning 2019

24.08.2019 | Sten Vikström 3

Sparvugglan som är dvärgen bland våra ugglor kom äntligen i vårform 2019.  Efter två säsonger med märkligt skrala äggkullar fanns det nu 7,2 ägg i kullarna.  Även ungkullarna med 6,2 nådde över det långsiktiga värdet för vår nejd.  Märkligt att det här formbeskedet kom först när sorkstammen i nejden höll på att stiga över tröskeln för att säga adjö för den här gången.  Sparvugglebeståndet är dock bara en spillra av det som vi tidigare haft, men så är det även med de gamla granskogarna där den bor.  Nu noterades 18 häckningar mot exempelvis 82 våren 2003 och 55 häckningar så sent som våren 2009.

Det häckande pärlugglebeståndet sjönk från förra året till 55 konstaterade fall.  Även äggkullarna krympte i motsats till sparvugglornas och ungkullarna låg i snitt på 3,5 vilket är ordentligt under det långsiktiga värdet.  Detta berodde på att sorkstammen på fjolårets toppområden hann dala så att 12 av kullarna resulterade i 2 ungar.  Vissa områden som förra året saknade pärlugglor slog ut i blom först nu, men de var dock i minoritet.  Det var främst området kring Larsmosjön som utmärkte sig med flera kullar på 5 ungar.  Under fjolåret saknades häckningar helt på det området.  Årets tre toppnoteringar noterades dock på sedvanligt sätt i Lochteå, samt uppe i höglandet i Ullava och Toholampi där snöperioden är längre vintertid.  Tyvärr är det inte enbart Grönlandsisen som smälter i rekordtakt, utan även snöperioden uppe i Lestidalen hotar att bli kortare i framtiden, vilket kommer att påverka sorkstammen negativt.

Slagugglorna försökte naturligtvis utnyttja slutskedet av sorkcykeln så gott det gick.  Antalet häckningar sjönk i mina holkar från fjolårets 128 till årets 115.  Häckningsutfallet på 2,2 ungar i kullen var aningen sämre än fjolårets, men 211 ungar fick dock ring på tassen.  Med facit på hand är man tvungen att konstatera att sorkcykeln 2017-19 var den svagaste av 2010-talets tre sorktoppar. Det här decenniets enda år med fina ungkullar över 2,5 i snitt infann sig våren 2015.  Sorktopparna mattas av från det vi vant oss vid under tidigare decennier.  Under 1990-talet noterades 4 och under 2000-talet 3 goda reproduktionsår jämfört med 2010-talets enda uppstickare åt 2015.  I mina holkar hittades denna gång 2 häckande kattugglepar och i samband med triangaeltaxeringen av hönsfåglar under sensommaren påträffades en lappuggla med 2 ungar i Kelviå.  En av fjolårets lappugglor hade med andra ord stannat kvar på området, vilket aldrig tidigare hänt under min tid som ringmärkare.

Slagugglans ungar väntar på kvällsbit, men det var bara ringmärkaren som dök upp.

 

Berguvens kräftgång fortsätter.  Vi har under bägge sorktopparna åren 2013-19 deltagit i den nationella ruttaxeringen av rovfåglar med ett taxeringsområde på 20 x 20 km mellan Karleby och Kelviå.  Under denna period på 7 år har vi inte påträffat en enda berguvunge, trots att exempelvis Storkohmo avstjälpningsplats ligger på taxeringsområdet.  Berguvens anpassning ftån råttuv vid avstjälpningsplatser och pälsfarmer till skogsuv verkar misslyckas fullständigt.  De svagare sorktopparna innebär tydligen även sämre tillgång på stora vattensorkar som behövs för att föda upp ungar.  I varje fall verkar den anpassningsprocessen vara omöjlig kustnära i dagens läge.  Uppe i Perho ådal från Nedervetil till Vetil har dock enstaka kullar konstaterats.

I samband med årets riksinventering av berguv i Sverige har man bara konstaterat några bebodda revir i de norra delarna av landet.  Något uppgivet konstaterade man i en veckotidning att berguven av okänd anledning inte längre producerar ungar trots att föda borde finnas att tillgå.  En extrem tolkning som tyvärr även kan passa in för att beskriva dagens situation i Karlebynejden.  Hoppas att norrmännen har sina uvar kvar uppe i bergen och att de fortfarande är friska och krya.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Page 1 of 41 1 2 3 4 5 6>>