Bloggarkiv

Slagugglan avslutade sorkcykeln med 94 häckningar

05.08.2012 | Sten Vikström

Under april och maj kontrollerades 222 slaguggleholkar på det triangelformade holkområdet med hörnen i Pedersöre, Lestijärvi och Himango dvs. norra spetsen av det som tidigare utgjorde Vasa län. Det visade sig att 92 par hade skridit till häckning och dessutom har "Pontte" Granqvist och Hans Fagernäs rapporterat en häckning var i sina holkar i Terjärv. Den treåriga sorkcykeln 2010-12 resulterade i sammanlagt 249 häckningar fördelade på 59 (2010), 96 (2011) och 94 (2012). Den föregående sorkcykeln 2007-09 gav 253 häckningar med fördelningen 50 (2007), 113 (2008) och 90 (2009).  Toppresultatet med 113 häckande par under uppgångsvåren 2008 följde efter flera varma vintrar, medan vi nu upplevde ett verkligt stresstest med två smällkalla vintrar i följd, vilket reducerade det häckande parantalet under uppgångsvåren 2011 till 96 par. Det är trots allt ett styrkebesked från slagugglans sida med tanke på hur andra övervintrare kraschade, duvhökbeståndet har halverats och bara en tredjedel av sparvugglorna finns kvar.

Under maj månad ringmärkte jag 179 slaguggleungar fördelade på 74 kullar (1-5 ungar i kullen), vilket ger en genomsnittlig kullstorlek på 2,4 ungar.  Under hela sorkcykeln 2010-12 ringmärktes 483 ungar fördelade på 204 kullar, vilket ger samma utfall och även de 177 kullar som ringmärktes under föregående sorkcykel 2007-09 gav 2,4 ungar i kullen. Fram till år 2003 var kullstorleken i snitt 2,7 ungar, som är rätt nära landets medeltal, men efter det har inget år resulterat i en kullstorlek över 3 i snitt såsom 1989 (3,7 ungar), 1999 och 2003 (3,5 ungar) och 1996 (3,1 ungar).  Sorkcykeln 2010-12 präglades av helt optimala snövintrar, vilket borde bädda för en god sorkstam, men det vi upplevde var trots det en medelmåtta.  Teori och praktik verkar vara helt olika saker.  Även pärlugglan har markant underpresterat under de tre sorkcykler vi haft efter år 2003, medan den tidigare presterade kullstorlekar betydligt över landets medeltal.  Med andra ord kan vi rätt tillförlitligt utgå ifrån att vi haft rätt svag sorktillgång tre sorkcykler i rad, visserligen med reservation för att pärlugglan inte är någon värdemätare för vattensorken som är av central betydelse för slagugglan.

Separeringen av slaguggleholkar från pärluggleholkar på mitt holkområde kan nog tänkas inverka negativt på slagugglans häckningsutfall, eftersom slaguggleholkarna är utplacerade på de relativt karga högplatåerna mellan områdets älvdalar i motsats till pärluggleholkarna som finns utmed odlingsmarkerna nere i älvdalarna.  Holkområdena i södra Finland torde ha en helt annorlunda karaktär.  Eftersom det går trögt för pärlugglan numera trots att den så sent som våren 2003 presterade 280 häckningar nere i älvdalarna, har jag valt att inte bjuda ut slaguggleholkar på ett sätt som beskär pärlugglemarkerna under häckningstid.  Det har nämligen visat sig att pärlugglor undviker att häcka inom en radie på 2 km från ett häckande slagugglepar.  Redan på 1960-talet påvisade Jan Lindblad att slagugglan och kattugglan har en perfekt mörkersyn, medan pärlugglan (och andra gulögda ugglor) är svagare på den punkten och pärlugglan  istället utrustats med en fenomenal hörsel.  Pärlugglans terrängkullar och oerfarna ungar blir troligen lätt bortplockade av slagugglor och därför drar sig pärlugglorna undan sådana grannar och även mina slaguggleholkar har vandrat långt ut i ödemarkerna en god bit från potentiella pärlugglerevir i älvdalarna.

Armén av skogstraktorer omdanar skogsmiljön snabbt och effektivt, speciellt när även gallringarna av relativt unga bestånd utförs med hjälp av skogstraktorer numera. Det enda säkra är att allt är osäkert i manipulerade ekonomiskogar. En smällkall vinter kan omdana statistiken radikalt. Slagugglorna har tills vidare gått på i ullstrumporna rätt stabilt även vintertid, medan den som placerat ut holkar åt pärl- och sparvugglor upplevt samma känsla som innehavaren av Nokia-aktier köpta år 2000.

Under maj månad var det typiska ungtalet 3 när man besökte slaguggleholkarna och i regel blir ringmärkaren mottagen av slagugglehonan utanför holken när den har stora ungar. En minoritet vägrar dock lämna holken såsom honan på bild den 23 maj vid Nylandsmossen i Kronoby.

 

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.