Bloggarkiv

Ugglorna 2020

23.01.2021 | Sten Vikström 3

Det nya årtiondet inleddes försiktigt i ugglemarkerna.  Under hösten 2019 var pärlugglans höstvandring med 124 pärlugglor den näst sämsta noteringen under de 31 år Sundskogen vid Orres tjänat som mätare. Med så svag trafik kunde man ana att nejden är svagt bemannad under våren.  I dagens Storkarleby kunde 4 pärlugglor hittas häckande i Karleby, medan Kelviå och Ullava hade varsin.  Det kan man kalla minimal utdelning på den holkrundan.  Hösten 2020 kunde 301 vandrande pärlugglor påvisas i Sundskogen, vilket antyder att pärlugglorna så smått håller på att återvända.

Sparvugglan noterades för 18 häckningar och det ingick i snitt 4,7 ungar i kullarna.  Ett svagt resultat, som tangerar noteringen från förra bottenåret 2017.  Svagare kullar än så har bara noterats våren 2000.  Till all lycka fanns det sorkar i markerna på annat håll i vårt avlånga land.  Hösten bjöd nämligen på en jätteöverraskning med 87 vandrande sparvugglor i Sundskogen, vilket slår alla tidigare noteringar med råge !  Tre av sparvugglorna hade försetts med ring i Tammerfors, Kuhmalahti och Multia, vilket betyder att de huvudsakligen kom från Birkaland på 200-300 kilometers avstånd från Karleby.  Sorkstammen i vår nejd verkar tyvärr ta god tid på sig att vända ur bottenläget, annars hade vi haft en fin möjlighet att få in nya sparvugglor ur den här vandringsvågen.  Höstens sparvuggleförråd i nejden uppvisar fortfarande rätt få skogssorkar, men andelen näbbmöss och dvärgmöss har ökat, vilket antyder att sparvugglorna igen börjat intressera sig för det som springer på marken, istället för att jaga fåglar.  Månne inte sorkstammen reser sig rätt snabbt under sommaren.

Slagugglorna reagerade positivt på den ytterst milda vintern och klarade av att hålla formen uppe med 119 häckningsförsök som årsresultat.  I kustregionen var det så sorkfattigt att det inte hände speciellt mycket, men när man avancerade mot Ullava, som i det här hänseendet ligger rätt centralt i holkområdet började man inse att slagugglorna rätt allmänt hittade bl.a. vattensorkar.  Ställvis i exempelvis Toholampi fanns det hyfsade kullar, men genomsnittet för hela det här omfattande holkområdet uppe i de vidsträckta sumpskogarna stannade dock på 1,9 ungar i kullen, vilket är rätt typiskt för ett bottenår.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sparvugglehanen har återvänt hem från jaktturen med en ödla i klorna. 

Då är det verkligt sorkfattigt !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.