Bloggarkiv

Ugglorna 2021

16.11.2021 | Sten Vikström 3

Under våren 2021 var pärlugglorna på nytt intresserade av nejdens holkar, vilket resulterade i 40 äggkullar.  Allra bäst såg det ut kring kyrkbyn i Toholampi där toppkullarna innehöll 1 x 9 ägg och 2 x 8 ägg, men i slutändan vek sig sorkstammen lite överraskande på just det området.  På annat håll blev det dock helt hyfsade ungkullar vilket gav ett snitt på 3,4 för hela holkområdet.  Under hösten hade Sundskogen besök av 418 pärlugglor mot 301 exemplar hösten innan.  Det kan vara ett tecken på att beläggningen i holkarna ökar ytterligare inkommande vår.

Sparvugglans många höstvandrare 2020 försvann däremot spårlöst genom nejden, för de påvisade häckningarna blev 18 till antalet och ingen av höstvandrarna hittades ruvande i områdets holkar.  Kullstorleken med 5,8 ungar i snitt var helt bra och en sparvuggla som häckar invid Puotiniemivägen presterade 9 ungar i sin holk.  Det har senast inträffat för 10 år sedan, med andra ord fanns det ställvis ymningt med sorkar.  Efter förra höstens jättevandring med 87 sparvugglor var det helt väntat att det skulle bli stillsammare denna höst.  Utfallet blev till slut 18 sparvugglor.  

Slagugglorna vände helt på steken från förra säsongen, för nu kom de bästa häckningarna på holkområdets norra flank, där häckningarna nästan helt saknades under 2020.  På fjolårets toppområde i Toholampi kom nästan varenda slaguggla att kasta in handduken i något skede trots att de hade äggkullar i holkarna.  Trots att kullarna var helt fina på ett område från Karleby till det numera helt utbrända Susineva på gränsen mellan Kannus och Rautio, kunde det på inget sätt kompensera det svaga resultatet i söder, utan kullstorleken stannade på 2,1 ungar i kullen.  Det positiva i sammanhanget är att det gick att hitta 140 häckningar i mina holkar.  Under hösten har Pontti Granqvist med hjälp av sina viltkameror påvisat att slagugglorna i Terjärv har varit påfallande optimistiska, kanske tyngdpunkten inkommande vår kommer att ligga där.

Hösten bjöd denna gång på både nordliga och sydliga inslag i Sundskogen.  Två kattugglor fick ring på foten, den ena var rödkindad, den andra grå.  Nordliga dimensionen utgjordes av 24 hökugglor, som kunde ringmärkas tack vare en morgonatrapp jag började använda efter att sparvugglornas vandring bedarrat.  Rätt många av de höstvandrande hökugglorna verkar ha för avsikt att tillbringa vintern på olika platser i nejden.

Under våren kom jag även att passera milstolpen 40.000 ringmärkta rovfåglar.  Då är det i varje fall påvisat att det är genomförbart i nordiska förhållanden.  Österbotten är tydligen inget dåligt landskap i det här hänseendet, för en kollega från Ähtäri verkar ha siktet inställt på 30.000 rovfåglar.  I varje fall verkar det krävas att man är finländare, för intresset för rovfågelringmärkning är betydligt svalare i Sverige och Norge, för exempelvis 2018 ringmärkte man i Sverige bara en tredjedel och i Norge bara en fjärdedel av det man presterade i uggleringmärkningens förlovade land Finland.

                                                                                                                                                                                               

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nio ögonpar i sparvuggleholken vid Friis 14.06.2021

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sparvugglehanen har återvänt hem från jaktturen med en ödla i klorna. 

Då är det verkligt sorkfattigt !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.