Bloggarkiv

Ugglornas häckning 2019

24.08.2019 | Sten Vikström 3

Sparvugglan som är dvärgen bland våra ugglor kom äntligen i vårform 2019.  Efter två säsonger med märkligt skrala äggkullar fanns det nu 7,2 ägg i kullarna.  Även ungkullarna med 6,2 nådde över det långsiktiga värdet för vår nejd.  Märkligt att det här formbeskedet kom först när sorkstammen i nejden höll på att stiga över tröskeln för att säga adjö för den här gången.  Sparvugglebeståndet är dock bara en spillra av det som vi tidigare haft, men så är det även med de gamla granskogarna där den bor.  Nu noterades 18 häckningar mot exempelvis 82 våren 2003 och 55 häckningar så sent som våren 2009.

Det häckande pärlugglebeståndet sjönk från förra året till 55 konstaterade fall.  Även äggkullarna krympte i motsats till sparvugglornas och ungkullarna låg i snitt på 3,5 vilket är ordentligt under det långsiktiga värdet.  Detta berodde på att sorkstammen på fjolårets toppområden hann dala så att 12 av kullarna resulterade i 2 ungar.  Vissa områden som förra året saknade pärlugglor slog ut i blom först nu, men de var dock i minoritet.  Det var främst området kring Larsmosjön som utmärkte sig med flera kullar på 5 ungar.  Under fjolåret saknades häckningar helt på det området.  Årets tre toppnoteringar noterades dock på sedvanligt sätt i Lochteå, samt uppe i höglandet i Ullava och Toholampi där snöperioden är längre vintertid.  Tyvärr är det inte enbart Grönlandsisen som smälter i rekordtakt, utan även snöperioden uppe i Lestidalen hotar att bli kortare i framtiden, vilket kommer att påverka sorkstammen negativt.

Slagugglorna försökte naturligtvis utnyttja slutskedet av sorkcykeln så gott det gick.  Antalet häckningar sjönk i mina holkar från fjolårets 128 till årets 115.  Häckningsutfallet på 2,2 ungar i kullen var aningen sämre än fjolårets, men 211 ungar fick dock ring på tassen.  Med facit på hand är man tvungen att konstatera att sorkcykeln 2017-19 var den svagaste av 2010-talets tre sorktoppar. Det här decenniets enda år med fina ungkullar över 2,5 i snitt infann sig våren 2015.  Sorktopparna mattas av från det vi vant oss vid under tidigare decennier.  Under 1990-talet noterades 4 och under 2000-talet 3 goda reproduktionsår jämfört med 2010-talets enda uppstickare åt 2015.  I mina holkar hittades denna gång 2 häckande kattugglepar och i samband med triangaeltaxeringen av hönsfåglar under sensommaren påträffades en lappuggla med 2 ungar i Kelviå.  En av fjolårets lappugglor hade med andra ord stannat kvar på området, vilket aldrig tidigare hänt under min tid som ringmärkare.

Slagugglans ungar väntar på kvällsbit, men det var bara ringmärkaren som dök upp.

 

Berguvens kräftgång fortsätter.  Vi har under bägge sorktopparna åren 2013-19 deltagit i den nationella ruttaxeringen av rovfåglar med ett taxeringsområde på 20 x 20 km mellan Karleby och Kelviå.  Under denna period på 7 år har vi inte påträffat en enda berguvunge, trots att exempelvis Storkohmo avstjälpningsplats ligger på taxeringsområdet.  Berguvens anpassning ftån råttuv vid avstjälpningsplatser och pälsfarmer till skogsuv verkar misslyckas fullständigt.  De svagare sorktopparna innebär tydligen även sämre tillgång på stora vattensorkar som behövs för att föda upp ungar.  I varje fall verkar den anpassningsprocessen vara omöjlig kustnära i dagens läge.  Uppe i Perho ådal från Nedervetil till Vetil har dock enstaka kullar konstaterats.

I samband med årets riksinventering av berguv i Sverige har man bara konstaterat några bebodda revir i de norra delarna av landet.  Något uppgivet konstaterade man i en veckotidning att berguven av okänd anledning inte längre producerar ungar trots att föda borde finnas att tillgå.  En extrem tolkning som tyvärr även kan passa in för att beskriva dagens situation i Karlebynejden.  Hoppas att norrmännen har sina uvar kvar uppe i bergen och att de fortfarande är friska och krya.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Comments (0)

Logga in för att kommentera.