1970-talet


1970-talet

Tyngdpunkten i verksamheten under 1970-talet var de gemensamma exkursionerna, delvis typiska vårexkursioner men också snabbutryckningar när något speciellt dök upp såsom den häckande lappugglan invid Keisinjärvi i Kelviå våren 1974.  I och med att den första finländska atlaskarteringen av fåglar verkställdes under åren 1974-79 steg också en ny generation ornitologer fram i form av syskonskaran Sten, Dan & Henning Vikström som var engagerade i projektet och det satte sina spår i fågeatlasen som publicerades senare 1983, men avtrycken syns även i bilagorna till föreningens årsmötesprotokoll under slutet av 70-talet.  Under den perioden ändrade även de gemensamma exkursionerna delvis karaktär i och med att bussutflykter av endagskaraktär utannonserades för allmänheten och man kunde  stifta bekantskap med exempelvis Pyhä-Häkki och Rokua nationalparker. Bussutflykterna kom att samla många naturintresserade.

Det blev även ommöbleringar i styrelsen, för  Robben Casén hade svingat ordförandeklubban sedan föreningen startades, men med undantag för några år när Arne Räbb turade har dock Rolf Storbacka sedan 1973 haft hand om den uppgiften fram till 2000-talet. Rolf hade tjänsten som biologilärare och senare även rektor för Gamlakarleby svenska samlyceum, vilket betyder att han har haft flera generationer karlebybor som sina lärjungar och ingjutit naturkunskap i den skaran å tjänstens vägnar.  Under fritiden har hans intresseområde definitivt hittats i floran, för han har bedrivit forskning med inriktning på mossor, lavar och inte minst svampar.  Under otaliga fågelexkursioner har det blivit ett intressant och välkommet avbrott när han viker in med gruppen i buskagen för för att visa på att det finns mycket annat intressant i naturen förutom de bevingade varelserna.

Nedan är det kaffepaus med Rolf (stående) vid sjön Kotajärvi i Pyhä-Häkki nationalpark den 11.6.1978.  Det här var Rolfs andra hemmaplan eftersom han under många somrar hade sitt sommarviste i Viitasaari.

Markus Hassel hade en given plats bland föreningens exkursionsdeltagare innan han gick bort den 15.12.1972.  Han var till professionen jägarfältväbel och lämnade efter sig ett testamente av år 1961 där han stipulerar:  " Den årliga avkastningen av all min övriga egendom, däri bland annat gården och tomten N:o 48 i III stadsdelens 5 kvarter i Gamlakarleby, skall tillfalla föreningen Gamlakarleby Fågel- och Naturvänner r.f.  Om denna förening upphör med sin verksamhet, skall sagda avkastning tillfalla Gamlakarleby svenska samlyceum att årligen enligt biologilärarnas prövning utdelas som ett eller flera stipendier åt elever, som visat ett levande intresse för naturen och vunnit goda framsteg i naturalämnena ".

Fastigheten blev år 1973 avyttrad till ett pris på 64.500 mk.  Styrelsen utsåg Waldemar Brandt och Nils Kotka att utröna goda placeringsalternativ och inom kort var föreningen innehavare av en aktieportfölj värd 60.886,90 mk placerade i följande företag:  Oy Wilh. Schauman, Ab Kymmene, Ab Lojo Kalk, Nokia, Rauma-Repola och Wärtsilä. Ett finansutskott tillsattes men efter några år var det dock  Nils Kotka som fick fullmakt att förvalta portföljen och han har ända sedan dess skött den uppgiften på ett enastående sätt.  Den portföljen är buren genom svällande och sprickande IT-bubblor och internationella finans- och skuldkriser och noteras även under eurons tidevarv sjusiffrigt.

Nils Kotka under en exkursion på Kotkanneva i Kelviå.  Har med sig en " portfölj " men inte den han är mest känd för.