1950-talet


 1950-talet

Startskottet till att grunda en svenskspråkig förening för fågel- och naturintresserade i Karlebynejden togs av Ruben (Robben) Casén via en notis i Österbottningen den 22 oktober 1954 där han kallade intresserade till ett möte på Renlunds skola.  Deltagarna som mötte upp kom därmed att bli föreningens stiftande medlemmar. Förutom initiativtagaren Ruben Casén var Hjördis & Oskar Portin, Karl Nylund, Hans Korin, K.J. Vidnäs, Erik Bäck, Torvald Sundqvist och Bror Ahlstrand med på mötet.  Mötet utsåg en interimsstyrelse på 5 personer för att utarbeta ett stadgeförslag. I den ingick Ruben Casén, Max Furu, Bertel Jansson, Torvald Sundqvist och Bror Ahlstrand.  Den 8 januari 1955 verkställde föreningsregistret registreringen av Gamlakarleby fågel- och naturvänner r.f. med syftet att befrämja naturintresset i Karlebynejden. Tanken på ett eget föreningsmärke dök upp 1956 och behandlades på nytt på följande årsmöte för att sedan snabbt realiseras. Så tillkom märket med den lyftande gräsanddraken, som fortfarande är föreningens officiella logo.

Det första årsmötet hölls den 28 februari 1955 och redan då hade man hunnit med en gemensam exkursion och 3 filmaftnar och ringar hade beställts från Zoologiska museet i Helsingfors för att starta ringmärkningsverksamhet senare på våren.  Årsmötet utsåg Bror Ahlstrand till tidningskorrespondent och Rolf Storbacka som kontaktman till ungdomen. Rolf drar sig till minnes att det fanns ett sällsynt stort naturintresse bland skolungdomarna vid denna tidpunkt och man startade den Fältbiologiska klubben vid Gamlakarleby svenska samlyceum.  Många av klubbens medlemmar deltog även i föreningens aktiviteter. Gemensamma exkursioner har varit en central aktivitetsform för föreningen. Exkursionsmålen hittades på 50-talet lätt i stadens nära omnejd. Strandområdet Sandstrand-Rummelö liksom Bredviken blev tidigt viktiga utflyktsmål. Inte sällan bar det därifrån vidare till den tidens bästa fågelsjö, Kaskhusviken. Till de längre färderna kan räknas besök i Kåtölandet, som ännu på den tiden hade vildmarkskaraktär. År 1958 satsade man på artkännedom, för fågelskivor anskaffades från Sverige och tryckta exkursionskort via OA. Föreningen skaffade dessutom en första tubkikare.

Redan till säsongen 1957 hade föreningen skaffat katsor för vadarringmärkning och Robben kom igång med sin systematiska ringmärkning av rastande vadare vid Rummelön. Kontakten med ringmärkningsbyrån verkar ha varit en stor inspirationskälla för Robben, för det verkar ha funnits tid för korrespondens i Helsingfors och återfyndsbreven som strömmade in förmedlades fortfarande på 50-talet vidare till ringmärkaren.  Man kunde tro att Robbens återfyndsmapp skulle ha tillhört en filatelist, för Rummelöns vadare nådde fantastiskt långt till främmande världsdelar.  Via Helsingfors initierades då som nu gemensamma projekt och många av föreningens medlemmar var involverade i de första vinterfågeltaxeringarna, men trots att den fortfarande är en populär aktivitet bland ornitologer i Finland har den helt saknat utövare inom föreningen under de senaste decennierna.

Exkursionsdeltagare den 11 maj 1958: Bror Ahlstrand, Els-Maj Björk, Rolf Storbacka, Nils Kotka, Arne Räbb och Ruben Casén.