GFN

Ringmärkning

Ringmärkningen introducerades i föreningen av Ruben Casén redan under det första egentliga verksamhetsåret 1956. Den bedrevs i huvudsak från hans sommarstuga på Rummelön utanför Karleby.  Han inriktade sig på strandfåglarna som häckade på de öppna strandängarna i närheten och med hjälp av en uppsättning burar ringmärkte han även rastande vadare under sensomrarna.  Rummelön frekventerades i högre grad av brushanar än motsvarande vadarstränder längre söderut, vilket kom att avteckna sig kraftigt i Rubens statistik över ringmärkta fåglar.  Från sommarstugan gjorde han även årliga turer till silltrutskären i skärgården.  Ringmärkning med hjälp av småfågelnät bedrevs dessutom vid sommarstugor på bägge sidor om Kaustarviken under somrarna.

Ringmärkartraditionen har levt vidare även om det har förekommit en del pauser.  Här nere har vi en lista i alfabetisk ordning på ringmärkare i vår förening. Det bör påpekas att listan är inte komplett utan vi har också ringmärkare som i kortare omgångar bidragit till ringmärkningen allt från kobbar och skär till gårdens fåglar.

C
E
Björk Johnny

Statistik: https://rengastus.helsinki.fi/tuloksia/Rengastus/henkilo/631

Under en lång rad av år har Johnny Björk tagit del i ringmärkningen av rovfåglar.
Fåglar har blivit ringmärkta varje år sedan 1988 och saldot utvisar 4.041 ringmärkningar. Staren dominerar kraftigt med 1.701 ringmärkningar.

C
E
Björkman Jan

Statistik: https://rengastus.helsinki.fi/tuloksia/Rengastus/henkilo/2669

Jan Björkman sysslade med ringmärkning i Kronoby och Terärv under åren 1995-98. Jan och hans kompanjon Marcus Björklund var väldigt flitiga holkbyggare och ett fint nätverk av holkar och konstgjorda risbon skapades på området under dessa år. Jan ringmärkte 424 fåglar med 122 pärlugglor, 116 duvhökar och 91 tornfalkar i topp. Av pärlugglorna var 82 adulta, för en höst sysslade han framgångsrikt med nattlig atrappringmärkning ute på Hästö. Övriga ringmärkta rovfåglar var: 38 slagugglor, däribland flera häckande hanar, 13 berguvar, 11 sparvugglor, 7 sparvhökar, 5 ormvråkar och 1 hornuggla. Dessutom ringmärktes 16 rödstjärtar, 3 tofsvipor och 1 storspov.

C
E
Casén Ruben

30.6.1916 - 24.3.1999

Ruben Casén är välkänd för sin ringmärkningsverksamhet på Rummelön utanför Karleby. Tack vare honom blev området vida känt för sina vadarfåglar, som han speciellt kom att följa och ringmärka under åren 1956-1967. Sammanlagt kom Casén att ringmärka 5.052 vadare, varav 1.140 av områdets ungar ! Han lade speciellt an på brushanen och ringmärkte 358 ungar av arten, vilket fortfarande representerar kring hälften av alla brushaneungar ringmärkta i Finland. Ruben Casén trivdes i skärgården och det blev många båtturer till kobbar och skär utanför Karleby, vilket även avtecknar sig i märkningsstatistiken i form av 1.322 måsar och 484 tärnor. I hans statistik ingår även 260 ringmärkta änder, delvis som biprodukt via vadarburarna. En betydande ingrediens utgjorde även tättingarna med c:a 1.600 ringmärkningar. Delvis boungar, men merparten dock som resultat av nätfångst vid Rummelön & Brudskär. Hans kompanjon Nisse Kotka skötte om nätfångsten på Brudskär. Bland tättingarna toppas listan av sädesärlan, följt av lövsångaren, gulärlan och sånglärkan. Totalt ringmärktes c:a 9.000 fåglar.

C
E
Forslund Henrik

Statistik: https://rengastus.helsinki.fi/tuloksia/Rengastus/henkilo/2551

Henrik var en av de unga entusiastiska ornitologerna under 1980-talet som skaffade sig ringmärkningstillstånd redan under tonåren. Den stiliga och utsökt vackert färgade törnskatan var hans favoritfågel och han kom att ringmärka 68 boungar under åren 1990-93. Törnskatorna är vaksamma och kluriga vid boplatsen, så det krävs en hel del detektivarbete innan man kan plocka fram ringarna, men det hindrade inte " Henni " från att syna arten i sömmarna. Av ungarna blev 47 ringmärkta på hans strövområde kring sommarstugan i Nykarleby, medan de resterande kullarna hittades på hemmaplan här i Karleby.

C
E
Johansson Håkan

Statistik: https://rengastus.helsinki.fi/tuloksia/Rengastus/henkilo/2364

Jag började med fågelskådning För 50 år sedan och håller fortfarande på med det. På tidigt 80-tal var det dags att investera i en kamera och det intresset har också fortsatt.

Så sent som 2013 började min ringmärkarbana och då beslöt jag att ha så få arter som möjligt för att hålla kontroll över mitt arbete. Som första art blev det att fortsätta med det tornfalksprojekt som startats här i Pedersöre av Sursik skolas Naturklubb, som med en ivrig lärare satt upp ett 100-tal holkar i kommunen. Efter att de tidigare ringmärkarna upphörde med sin verksamhet blev jag erbjuden att sköta om tornfalkarna i nejden, jag har då reparerat och byggt nya holkar i tidigare och nya revir.

Sedan 2018 kompletterade jag med holkar för slaguggla i både nya och gamla revir, även sparvuggleholkar och häckningsplattformer för lappuggla har jag tillverkat och placerat i revir, de två arterna ingår numera också i min ringmärkning.

Målet för mig är inte att ringmärka så många arter och individer som möjligt, utan att i stället göra ett bra arbete i det område jag sköter om.

C
E
Koivuniemi Jonathan

Efter att ha följt med Matias Snellman på havsörnsringmärkning i några år, så valde jag att själv skaffa ringmärkningslicens och börja ringmärka havsörnar år 2023.

Under mitt första år har mitt huvudsakliga ansvarsområde varit södra halvan av Larsmo. Jag och Matias samarbetar väldigt mycket och assisterar varandra under ringmärkningar och bogranskningar inom varandras ansvarsområden.

C
E
Snellman Matias

Statistik: https://rengastus.helsinki.fi/tuloksia/Rengastus/henkilo/2309

Ringmärker Havsörnar i Kvarkenområdet. Mitt huvudsakliga "revir" sträcker sig från Oravais i söder till Kelviå i norr.

C
E
Vikström Sten

Statistik: https://rengastus.helsinki.fi/tuloksia/Rengastus/henkilo/823

Efter Ruben Caséns ringmärkning var det en paus och ringmärkningen kom på nytt med i bilden under 1980-talet när Sten Vikström började kombinera sin uppsättning av uggleholkar med ringmärkning. De senaste decennierna har sedan präglats av rovfågeluppföljning. Den traditionella pärluggleholken kom snabbt med i bilden, följt av holkar för slagugglor och tornfalkar. Efter ett mycket trögt första decennium har även sparvugglan etablerat sig som häckande holkfågel under 2000-talet. Under de senaste decennierna är det Stens sommarstuga invid Perho å i Sundskogen, som är stödjepunkten i uppföljningen av höstflyttare. Från och med hösten 1988 har vandrande pärlugglor lockats i nät med hjälp av bandspelare. Platsen har visat sig vara mycket strategiskt placerad och drar till sig mer pärlugglor än någon annan fångstplats man känner till. Följaktligen ligger även det väl tilltagna holkområdet för pärlugglor lägligt och uppvisar i snitt en högre frekvens häckande pärlugglor än något annat område i Finland. Pärlugglan är den dominerande arten i märkningsstatistiken bland föreningens medlemmar med drygt 50.000 ringmärkta fåglar på fastlandet och inemot 20.000 perifert i skärgårdsmiljö.

Sten berättar:

Jag skaffade mig tillstånd att ringmärka fåglar 1983 och var till att börja med engagerad i ett nationellt rutprojekt för rovfågeluppföljningar, som relativt snabbt övergick i personliga systematiska uppföljningar på landskapsnivå med olika holkmodeller och konstgjorda risbon (c:a 4.000) som bas. Av mina 57.990 ringmärkningar hänför sig 70 % (40.845) till rovfåglar, varav ugglorna svarar för 28.762 märkningar. Pärlugglan (21.247) följs upp via holkområdet i kombination med en systematisk höstlig atrappmärkning som snurrat på 1429 nätter vid sommarstugan sedan år 1988. Sparvugglan (3.290) följs upp enligt samma modell, som ytterligare spetsas med uppföljning av vinterförråd (37.190 förrådsdjur bestämda) sedan hösten 1992. Slagugglan (3.647) bygger på aktiv uppföljning av häckande honor och duvhökuppföljningen (2.708) är kombinerad med ett material på flera tusen ruggpennor uppsamlade vid häckplatserna. Sedan år 2005 har insektätare fått in foten på min agenda. Med nationell måttstock mätt verkar svartmes (3.722), göktyta (2.377), grå flugsnappare (705) och gök (248) representera rätt originella projekt. Mitt engagemang sträcker sig till systematiska uppföljningar, medan ringmärkningar av mera sporadisk karaktär närmast traskat emot mig på stigen och utformat en lista på 76 arter.